Vissa nätter drömmer jag så talande drömmar syster.
I natt på stugan, jag sov en lång och välgörande sömn, hade säkert kunnat sova ännu längre.
Jag drömde att jag var på en återträff med min gamla gymnasieklass och att jag stortrivdes. Mitt i allt fick jag en elak lapp från ett bord där det gäng jag hade minst gemensamt med under den tiden. Vad jag gjorde? Ställde mig upp på en stol och sjöng världens frigöreslesång, om att ingen kan trycka ner mig, jag förtjänar allting fint, det kändes så bra i drömmen.
Snacka om övertydlighet, det är ju precis den processen jag går igenom och de frågorna jag försöker hitta svar på. Vad jag tycker och vill oavsett andra.
Jag läste också tillbaka ur min anteckningsbok från det här året. Jag insåg hur dåligt jag faktiskt har mått, hur mycket jag har kämpat och hur mycket bättre det är nu. Även om det är mycket jag inte vet känns det enklare.
Det vill jag viska i ditt öra syster när du sliter och kämpar med ditt. Jag vill viska om att det finns en ljus plats som väntar på dig. Hur svårt det än är nu, så väntar den på dig. Det är en lugn och lycklig plats med utrymme för många äventyr. Den är fin. Den är din framtid.
Jag vill viska stärkande ord längsmed hela din snubbeltrådsväg.
Jag vill berätta om det som väntar när du är framme.
Inget mindre än livet, livet på det sätt du vill leva det.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar