God morgon syster!
I dag vaknade jag med känslan att min framtid är så oskriven. Det är en tanke som oftast gör mig glad. Jag har många möjligheter och mycket spännande kommer att hända.
Men ändå känns det ibland som att jag skulle vilja veta. Veta hur allting blir. Snabbskriva mitt liv, ha det överstökat, förstår ni?
Just nu är det mesta så oordnat. Jag har fina vänner. Ett jobb jag gillar och trivs väl egentligen helt okej där jag är. Men jag skulle vilja att det kändes ännu mer ordnat. Å andra sidan vet jag inte om jag vill ordna saker. Den här frihetskänslan är fin, men ibland känns den så berusande och förvirrande att jag bara vill klamra mig fast i något.
Men när jag klamrar mig, då blir jag sårbar. Så jag vill inte det heller.
I grunden och på det stora hela är den här friheten bra, den kommer att leda till så mycket vackert, ett rikare liv. Men oj, ja, jag förstår dig om du tycker att tanken på den känns skrämmande. Det är som att stå inför ett härligt äventyr men utan karta. Man får försöka att fokusera på det fina som händer längs vägen och inte bara längta efter att komma fram. För tänk vad vi missar då i form av upplevelser som inte stämmer överens med våra förutfattade meningar! Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar