8 juni 2011
Repris: Tycker du någonsin synd om honom?
Tycker du någonsin synd om honom?
Tänk då på att han har fått tusen gånger tusen gånger tusen chanser.
Att han skulle ha kunnat behandla dig bra varje dag.
I stället behandlade han dig illa.
Tycker du någonsin synd om hans trasiga jag?
Tänk då på att du har försökt förklara varför du har mått dåligt om och om igen
men att han bara har vänt det emot dig. Han hade kunnat hålla om dig, fallit på knä och säga snälla snälla snälla förlåt, jag ville aldrig göra dig illa och jag ska göra mitt yttersta för att aldrig göra det igen. Och sen aldrig någonsin gjort dig illa igen. Men i stället fortsatte han att göra dig illa, allt mer illa.
Tycker du att han ser liten ut nu när du har gått eller är på väg att gå? Att hur ska han kunna klara det själv, det är ju bara du som förstår honom?
Tänk då på att han bara har spottat på din förståelse. Att han har huggit när du har försökt hjälpa. Att din omtanke mötte hån. Att han aldrig lyssnade, aldrig ville förstå, aldrig ville ta ansvar för sin del.
Tänker du att han skulle behöva någon?
Tänk då på att han aldrig såg till dina behov, att han behandlade dem som att de inte fanns, som att de inte betydde något, som att de var något trivialt. När han borde ha tyckt att dina behov var otroligt viktiga.
Tänker du att du saknar hans famn ibland?
Tänk då att du aldrig aldrig visste om den skulle vara öppen eller stängd.
Så tycker du någonsin synd om honom?
Tänk då på alla oändliga chanser han har fått
alla minuter, dagar, veckor, månader, år som han har fått. Tusen chanser tusen tusen chanser som han aldrig tog.
Ändå har han mage att tycka synd om sig själv och prata illa om dig.
Men han har bara sig sig själv att skylla.
Så skyll allt på honom och gå vidare.
Och om du kastar en enda blick över axeln är det för att du är oändligt storsint. Inte för att han förtjänar det.
Jag ville lyfta upp detta inlägg igen för att tillägna det till vår fantastiska starka och kloka syster som är i färd med att ta beslutet att gå. Du har rätt i att han kommer att spela på att det är synd om honom. När du vacklar och känner så. Återgå till de här orden, DET ÄR INTE DET MINSTA SYND OM HONOM.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvärr så tycker jag ibland synd om honom och oroar mig för hur han ska klara sig utan mig. Han har dålig kontakt med sin familj och inga nära vänner. När jag tycker synd om honom och får dåligt samvete framöver ska jag läsa dina ord för det hjälper!
SvaraRadera