Hej syster är trött nu.
Hon springer framåt bland fina saker men är trött nu.
Och när hon söker tröst som kanske inte känns som att den finns.
Då blickar hon mot himlen och tänker att hon duger även när hon inte räcker.
Himlen har alltid något att betrakta. Precis som det alltid händer något...
Inuti en syster. Som en larv som väntar i puppan.
Eller som en som just bryter sig ut ur den.
Man kan bli yr efter en sån förvandling. Matt.
Och blicka uppåt, se på friheten. Den är din. Den är min. Vår systrar.
Den vakar över fantastiska platser, och över det fantastiska i oss.
Och när vi söker. Då kan vi stanna upp. Se en bit av oss själva.
Jag finns i din himmel. Du finns i min.
När vi möter varandra, när vi möter en syster ska vi omfamna henne.
Inte ens när det mullrar som mörkast är vi ensamma. Vi delar himlens nyanser.
Om du saknar mig. Om jag är borta. Så se mot himlen. Den vi delar.
Och det som väntar oss är fantastiskt.
Hej syster! Ikväll har jag tagit det första stapplande steget mot friheten. Befinner mig just nu i mitt gamla flickrum hemma hos mamma. Orkar inte skriva mer än så nu för jag är utmattad, det krävdes mycket kraft för att ta det här steget. Jag kommer besöka din sida för att läsa peppande ord och så återkommer jag säkert en annan dag. Kram
SvaraRaderaVackra du! Vad fantastiskt starkt av dig att ta det steget nu. Mitt i sorgen väljer du att stå upp för dig. Vad stolt hon hade varit över dig. Hon ÄR över dig, jag tror att hon känner det, någonstans i någon dimension. Känn inga krav att berätta för mig och oss, men känn dig alltid välkommen att berätta, dela dina tankar, fråga.
SvaraRaderaJust nu tänker jag:
Se till att få vila, låta känslorna existera. En lång väg väntar och du behöver all kraft du kan få. Vi vet inte mycket om den vägen. Men jag vet att du kommer att märka att kraften finns där, att du klarar så mycket mer än du trodde.
När det känns övermäktigt sök hjälp. Gå och prata med en terapeut eller psykolog. Och ta emot den hjälp som erbjuds dig av andra, våga be dem om den.
Jag vet inte hur det är för dig. Men försök att hålla honom kort nu, på avstånd. Prata inte med honom i telefon, gå inte med på att träffa honom. Nu behöver du få vara ifred från honom. Som sagt, funderar du över något så fråga!
Jag vet att du är stark. Du har gjort något fantastisk. Nu har du valt att leva. Du har valt dig och ditt liv och dina möjligheter. Beröm dig. Säg tack till dig. Och försök att sova, gråta, bli ompysslad. Det behöver komma ut det som har gömts inuti. Styrkekram!