Idag har semestern börjat. Jag började den med en lång stund hos frisören. Det var skönt att bli ompysslad. Om du har möjlighet, tid och råd, gör gärna sådana saker nu, gå till någon som tar hand om dig. Beröringen gör gott och det är också en träning på att ta emot det andra ger. Bejaka våra behov, att vi har rätt att se till att de uppfylls.
Hos frisören läste jag i en tidning om sex sätt som gör oss lyckligare. Jag läste dem och blev lite arg. Tipsen gick ut på att skratta minst 20 minuter per dag, att skaffa en bra hållning, att tänka positivt...
Vilket hån mot en människa som mår dåligt. Skratta så blir du lycklig.
Jag tror inte på någon universalmedicin. Jag tror inte att livet måste vara lyckligt för att vara meningsfullt. De vackraste mest meningsfulla samtalen har vi oftast när vi krisar. Vi lär oss om oss själva och vad som är viktigt i livet.
Så i stället för att skratta så kanske vi helt enkelt måste få sjunka ihop och gråta, vi känner vad vi känner, om vi trollar bort det får vi bara ångest.
Och är vi arga måste vi få skriva arga ord, riva sönder saker.
Och sen när vi väl känner att vi vill skratta, då är det okej, då får vi njuta av det.
För kroppen behöver skratt. Men den behöver också gråt och vrål. Om vi ignorerar det ignorerar vi också oss själva. För sanningen är: Dina känslor är alltid rätt, de kan aldrig vara fel, de är dina, de är tillåtna. Sen vad vi gör med dem är en annan sak. Men vi behöver få låta dem existera. Vi behöver få uppleva dem.
Så är det bara.
Kram!
Hej syster!
SvaraRaderaFörsta dagen avklarad! Jag visste hans jobbtider idag så jag åkte hem på min lunch och packade en resväska full med kläder när han inte var hemma. Nu utnyttjar han mina känslor för vår älskade katt för att få mig tillbaka. Skickar sms om att katten saknar mig osv och att han inte klarar att ge henne hennes medicin själv utan att jag måste komma och hjälpa till.. Åh, han vet hur mycket katten betyder för mig och då struntar han att ge henne medicin bara för han vet hur viktigt jag tycker att det är :( Jag vill åka dit varje dag och ge henne medicin när han inte är hemma, men jag vet inte när han är hemma och inte för han jobbar så oregelbundna tider :( Det är bara i två veckor till hon ska ha medicin men om jag åker dit en gång per dag är ju risken så stor att jag faller tillbaka! Hatar att han gör såhär.
Hej syster,
SvaraRaderaJag håller med dig! Och vet du? Jag har nästan givit upp läsa tidningar och kolla på tv... För jag känner att jag just nu behöver lite detox från förutfattade meningar och från all hjärntvättning i inrutade strukturer. Jag behöver nu lära mig tänka för mig själv, med mitt huvudet och kunna lyssna på mina tankar och känslor.
Vet du vad lyckan är för mig just nu? Att vi befinner oss på skyddat boende, jag och mina barn. Äntligen! Här har vi fått ro, vara i fred och mitt äldsta barn håller på få tillbaka sitt lugna och harmoniska jag. Och jag med!
Förutom att äntligen har vi fått stöd från Soc. Och jag är tacksam över all hjälp vi kan få.
Kramar
Tryckte på skicka innan slutet
SvaraRaderaStora kramar
Och hälsa gärna på oss om du har vägarna förbi min ort under din semester! ;)
SvaraRaderaHej systrar! Jag har varit på landet och firat midsommar så därför har jag inte varit in på bloggen.
SvaraRaderaUlrika, det är knepigt av honom. Kan du inte hämta katten bara? Åka dit i sällskap med någon? För du har rätt i att du inte borde vara där själv. Han kan dyka upp. Kan katten bo hos någon annan om den inte kan vara hos dig? Finns det något katthotell? I stället för att argumentera med honom, försök att ta bort själva hållhaken. Ger han den ingen medicin ska den ju inte behöva bo med honom heller. Vilket grymt sätt att bete sig på. Kan du se att det är ytterligare ett bevis på hur lågt han kan sjunka?
Light: Åh, gratulerar till det! Tryggheten är så viktig. Den där grunden för allt annat. Vad skönt att du känner att du får vila. Du har rätt i att det finns så många konstiga idéer som styr oss. Var på bio för ett tag sen och såg en bröllopskomedi, hollywoodbilden av kärleken. Som att det bara finns en kärlek som är viktig, den mellan man och kvinna och att det finns en person som är rätt för en och då är det okej om den är en idiot, typ så... Uäh.
Nej, det är helt rätt att fokusera på och utforska andra sätt att tänka på :-)!
Midsommarkramar!
Hej!
SvaraRaderaHoppas du haft en trevlig midsommar. Jag har försökt att må bra och umgås med vänner och familj men det har varit svårt. Tyvärr kan jag inte ta katten för min mamma som jag bor hos nu är allergisk. Han har uttryckligen sagt att jag kommer få ett helvete om jag tar katten från honom så det är bara att glömma..kommer bli tvungen att ge upp katten om jag inte vill riskera det :(
Hej fina!
SvaraRaderaDet är klart att det är svårt. Du kommer inte att må bra genast. Men vad är alternativet? Inte bra i längden. Du har tagit rätt beslut fina du, han kommer att göra det svårt för dig. Men du har gjort rätt!
Åh, klart han använder katten mot dig. Jag ser två alternativ, det ena är att spela oberörd, säga okej, ta den. Att säga jag bryr mig inte när han försöker att använda den mot dig. Då förlorar du katten, men han förlorar också hållhaken på dig och katten blir inte intressant som utpressningsmedel. Alla diskussioner med honom nu är dömda att misslyckas så diskutera inte.
Det alternativet är en svår väg. Å andra sidan: Vad är en katt mot din frihet och hälsa? I min värld är det valet enkelt.
Det andra alternativet, om det är för känslomässigt svårt att släppa katten är att ta strid om den. Kanske gemensamt med när ni löser frågan om bohaget. Då är informationen att han inte ger den medicin viktig. Har du något sms där han säger det? Försök att hålla kommunikationen skriftlig.
Men: är det din katt från början? Då har han ju inte rätt till den.
Hursomhelst, försök att inte visa vad du känner när han spelar ut katten mot dig, om du spelar oberörd blir det mindre intressant. Det gäller allt, markera avstånd spela oberörd. Känslorna visar du dina vänner, din familj, du har rätt att visa allt för dem. Men han kommer bara att använda det som vapen mot dig! Ge honom inget mer fina.
Försök att se att detta visar hans småaktighet, det är så lågt att bete sig så. Kan du känna att du gör rätt som går trots det jobbiga?
Jag kan säga dig att det som väntar på andra sidan tunneln, jag börjar vara där nu, det är så vackert. Kram!
Hej och tack för ditt svar!
SvaraRaderaDu har rätt i att jag måste välja min frihet och hälsa framför katten, men det är svårt nu i början när jag saknar den mycket. Men jag vet att jag inte orkar bråka mer än nödvändigt med honom och då måste jag ge upp. Det är inte min katt från början utan vi köpte den tillsammans.
Jag försöker att verka stark inför honom och inte visa mina känslor.. Ja, innerst inne vet jag att jag gör rätt även om jag tvivlar ibland och tänker på de saker som var bra istället för allt det dåliga..
Kram
Ja, jag förstår att det inte är lätt, han vet ju dessutom precis vilka kort han ska spela ut och trycker till där det gör som mest ont. Det kan vara bra att tänka på när han agerar, att han medvetet försöker trycka till på det sättet och att det därför inte är konstigt om man nästan tappar andan.
SvaraRaderaÅh, du ska veta att du är i mitt hjärta och att jag verkligen vill vara här och peppa dig. Att jag inte är så aktiv som vanligt är semesterns fel eller förtjänst. Jag sitter knappt hemma och är sällan själv. Så det blir inte riktigt den där tiden som annars. Men en annan orsak är också att jag känner i min kropp att du har gjort rätt nu, att du kommer att klara det. Låter det konstigt? Jag vet att den här tiden är turbulent som sjutton. Men samtidigt är steget så rätt. Och bit för bit när man står emot kommer också ögonblick då man blir jäkligt stolt. Ber öm dig själv, för det du gör är så starkt!
Jag vet, i början är man kvar i den där pendelrörelsen, man förstår inte hur någon som kan vara så fin också kan vara så elak, det känns nästan som två personer, håller du med? Men bit för bit, när man får perspektiv och distans, då kan man se hur det hänger ihop, hur det goda blev ett sätt att få dig att tvivla på det onda, tvivla på att alla dina negativa känslor var korrekta. En del av manipulationen.
Inget är svartvitt, då hade vi ju inte hamnat i den här situationen, det vet jag också. Men jag vet också att ju mer jag tänker efter, desto mer inser jag att det goda aldrig kunde ursäkta eller uppväga: otryggheten, hans elakheter, ångestkänslan och oron, min ökade inneslutenhet, respektlösheten.
Fina! En grundförutsättning för att saker ska bli bra är trygghet och ömsesidig uppskattning. Han fick oss att tro att vi inte förtjänade det. Fast det borde vara en självklarhet.
Har du människor som lyssnar? Som du kan vända dig till? Som du känner dig hel med? Som förstår?
KRAM