28 juli 2011

Hej systers dans

Fina ni!

Jag svirar runt just nu. Leker av mig, är helt enkelt skönt oseriös inför höstens utmaningar. Det har blivit MÅNGA utekvällar på sistone. Men det är så jag känner just nu, för att leva lättsamt, möta många olika människor, vara ute och spana i sommarnatten och Dansa.

Igår kväll var jag ute med en tjej och några vänner till henne. Hon är himla rar den här kompisen och det var väldigt bra stämning. Så på utestället. Vem ser jag om inte mitt ex? Första gången sen i maj, så jag har varit förskonad länge. Men innan vi gick ut sa jag till några andra vänner: vet ni, jag är redo, han får göra vad han vill om jag ser honom, jag bryr mig inte!

Så, jag såg honom alltså, en känsla tog plats i magen och bröstet. En fast ilska. Inte en som tog över, men en som gjorde att jag kände mig stark. Jag såg på honom och såg bara en trist, ointressant figur. Min kompis förstärkte mina tankar "förlåt vännen, men vad han ser LÖJLIG ut". Åh vad jag älskar när hon ställer sig vid min sida, delar min ilska på det viset.

Han såg löjlig ut syster. Och i samma stund visste jag säkert. Den där jävla människan har ingen makt över mig längre. Inte den minsta. Jag skiter i vad han gör.

Åh vad härligt det var att känna så. Jag kunde gå runt på utestället med mitt breda leende och han kunde inte ta dennkänslan ifrån mig. Att det var en härlig kväll. Han försökte komma fram och hälsa på dansgolvet men jag gick undan ;-). Sen spelade coverbandet "Gubben i lådan" av Daniel Adams Ray, och jag tänkte på mina systrar när jag sjöng Hej syster-varianten av låten "Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks för dig ska jag aldrig göra det igen. Jag har givit dig allt och jag har ingenting kvar för dig ska jag aldrig göra det igen!" Samtidigt som jag pekade fuck you åt hans håll, diskret och jag tror inte han såg det, men för min skull.

Och där på dansgolvet med min lugna ilska. Där insåg jag att jag äntligen är fri. Helt fri. Och jag lovar dig sökande syster, det är något av det vackraste jag har känt. Det kändes som att jag växte flera meter och att jag aldrig har varit vackrare.

Kärlek till dig!

26 juli 2011

Ett glas vatten


Förfest i fredags. En av tjejerna som var där har en kontrollerande man. Jag känner igen hennes förlamning, jag känner igen personlighetsförändringen, jag känner igen förnekelsen. Redan utan att veta något om det. Efteråt fick jag höra om hur han är syster av en gemensam vän som är så orolig för henne och arg på honom. Kanske jag återkommer till detta. Antagligen gör jag det.

Men det jag tänkte på var en detalj min vän beskrev. Den här fina goa glada varma smarta tjejen får inte ta ett glas vatten hursomhelst. När hon i början av förhållandet satte glaset under strålen och drog ut det igen blev hon förmanad av honom. Så drälligt kan man ju inte bete sig. I stället skulle hon först låta vattnet rinna till det blev kallt, sen stänga kranen, sen sätta glaset under, sen fylla på med vatten, sen stänga kranen igen och ta bort glaset. Hon får alltså inte ens dricka vatten på sitt eget sätt. En så simpel sak som ett glas vatten. Till och med det ska han styra. Trots att det inte spelar NÅGON roll i världen hur man gör.

Och vet ni? Mitt ex gjorde EXAKT samma sak. Jag började också dricka vatten så, trots att jag inte alls stördes av några droppar vatten på kanten. Ibland stannar jag mig själv i en rörelse när jag står där, gör som han programmerade mig. Fortfarande mönster han satte i min kropp som jag följer. Men jag blir friare och friare från det.
 
Jag har jobbat i sju dagar i sträck, varit ute på krogen och haft besök. Jobbar nu två dagar till innan fyra dagars ledighet. Snärjigt liv just nu men fint. Och många intressanta intryck.

Så jag har flera tankar jag vill dela med er framöver.
Men nu är jag nyfiken: Känner ni igen historien om vattenglaset?

22 juli 2011

En sömnig syster

En period i våras började jag gräma mig.
Över att jag har varit så präktig och ordentlig.
Över att jag inte tagit för mig mer.
Över att jag kämpade så länge för ingenting med honom.

Jag grämer mig inte längre.
I stället har jag bestämt mig för att omprioritera här och nu.
Vad är viktigt för mig nu. Vad tycker jag om. Hur vill jag ha det. Vad kan jag lära mig.

En del av svaret är att jag vill ta fler chanser som dyker upp. Våga säga ja till nya saker.

Det ledde till att jag efter ett namnsdagsfika i onsdags gick vidare till en förfest med några nya bekanta. Sen följde jag med dem ut, trots att det var jobbdag dagen efter.

Oj så TRÖTT jag var. Men oj så trevligt det var. Jag tänker inte göra det till en vana. Men det var fint att se att det går att vara lite oseriös ibland. Små steg leder till ringar på vattnet. Och mitt sociala liv börjar verkligen kännas blomstrande just nu.

20 juli 2011

Så mycket snyggare!

På festivalen mötte jag en bekant som jag inte har träffat på ett år. Vi bor på olika håll och hon har inte följt min omtumlande resa.
Jag berättade inte heller några detaljer. Ni vet, när man väl börjar, det är så komplicerat att förklara. Och alla behöver faktiskt inte veta och förstå.

Men hon la en arm om mig. Såg på mig med glada varma ögon "Alltså. Förlåt, men jag måste ärligt säga att jag aldrig riktigt förstod vad du gjorde med honom. Ja, han var trevlig jo, artig. Men trots att jag kände honom så mycket längre än dig har det aldrig klaffat, med dig har jag känt från starten att du är så mycket trevligare. Att du kliver in i hjärtat. Och SNYGGARE. Herregud, många gånger undrade jag vad GÖR hon med honom? Hon är så mycket snyggare än honom!"

Och systrar. Vet ni vad det värmde. Alla gånger han hävdade att han måste gå ifrån mig på alla fester för att prata med varje tjej han såg. Då var problemet ju "att tjejerna älskade honom för att han var så charmig och snygg". Han menade att jag skulle vara tacksam som hade honom. Och så fanns det hela tiden människor som inte fattade vad jag, som var så mycket snyggare och trevligare såg hos honom.

Inte för att det spelar någon större roll hur snygg och trevlig jag uppfattades. Han var ju en idiot oavsett. Men det kändes väldigt varmt och fint att höra. Dessutom tydligt att omvärlden inte alls behöver uppfatta en som han påstår att den gör. Antagligen är det helt annorlunda.


KRAM

19 juli 2011

Kapten röd säger det!

Nu är det hög tid för en pepplåt igen.
Jag snubblade över Kapten röds skiva på Spotify. Har inte lyssnat på honom så mycket, men det finns så många fina budskap om respekt och integritet i svensk reggae så jag var tvungen att lyssna.

Den första låttiteln lystrade jag också till:
"Ju mer de spottar"

Youtubelänk

Och här är texten, helt rätt, helt pepp. Lyssnar om och om igen:

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Suddasuddasuddasudda bort dom
Nertryckare finns alldeles för gott om
Suddasuddasuddasudda bort dom
Som hugger dig i ryggen när du vänder dig om
Vi ser dom redan från start, ögonen säger en helt annan sak
Och det visar sig snart att det rötnaste hjärta har helt annat skal

Vi suddar bort alla tungvrickare
Dom blir mätta på att andra blir hungrigare
Dom vill se oss som en byggsten i deras del av system
Så vi rör oss flummigare
Men gropen som dom gräver kommer dom själva falla i
Men när dom slåss för att skydda sin hierarki
För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor, jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Ställ in ditt sikte på nåt positivt
För något ryggbitande har vi ingen tid
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån det dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka

Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka
Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först
som finns vid din sida när sommar blir höst
Skin över dom, låt dom växa
Har inget hat i mitt bröst!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera de spottar på mig desto snabbare kommer jag blomma.

Trött på fördömanden

 
Jag är övertrött på fördömande ord.
Hör andra håna.
Hör dem angripa andras livsstil.
Hör dem kalla saker billigt, dåligt, fult.
Hör dem kommentera saker de inte har att göra med.

Efter honom vill jag inte höra någon mera klagolåt.
Ingen sång som går ut på att förlöjliga.
Inga sarkasmer som övergår till elakhet.
Inga hårda skratt som vill förminska andra.

Jag vill inte höra någon ifrågasätta varför andra gillar det de gillar.
Jag vill att alla ska få vara som de är
och få respekt för att de vågar vara det.

Vi behöver inte vara stöpta i samma form.
Att inse det är en grundförutsättning för att faktiskt kunna behandla varandra bra.

Jag möter så många kvinnor som håller med om det.
Som kan älska det avvikande.
Men jag möter inte många män som har förmågan.

Var finns du?
Jag trodde att jag hade hittat dig.
Tills det visade sig att du också tyckte dig veta vad som var rätt.
Tyckte du hade rätt att döma.

Ingen har rätt att döma mig.
Men varsågod att älska mig.

En blind och en lögnare



Du såg mig som att du kunde se
beskrev mig som om du såg mig.
Jag blir inte klok på om det verkligen var det du såg
eller om du bara ville få mig att tro att du förstod mig.

-

Och jag kommer aldrig helt begripa hur någon som verkade så vacker
kunde vara så ful
inse det
och ändå låta allt ske.

18 juli 2011

Telefoncirkus

Jag skulle ringa ett ärende i dag på jobbet till hans arbetsplats. På grund av mina arbetsuppgifter måste jag det, men jag behöver aldrig prata med honom.

Men idag när jag hade ett ärende till en person som hade semester hörde jag de diskutera i luren. "Jaha, vem ska jag ringa då? Kanske ...(mitt exs namn)?

Jag blev superstressad, jag ville verkligen inte prata med honom, och inte vara beroende av hans hjälpsamhet. Men jag hade sagt mitt namn redan och tänkte att jag kanske inte kunde avstyra. Tänk vad många tankar som hinner rusa på en så kort stund. Så visade det sig att de bara pratade om en namne till honom. Jag blev kopplad till en helt harmlös person. Puh!

Jag berättade om mina känslor för en fin kollega som inte vet bakgrunden men vet att jag inte har kontakt med honom längre. Hon sa att om det händer igen ska jag bara slänga över luren till henne så ska hon styra upp det. Var det inte fint sagt?

Små saker folk gör som förgyller mina kluriga stunder.

Kram!
Ösregnar det på dig med ikväll?

Blomman söker sina kronblad



Det fanns ingenting i honom som fick mig att blomstra
han nöp av kronbladen.
Jag räknade älskar älskar inte.

Älskar? Älskar inte?
Och bladen föll ett efter ett.
Du drog loss dem. De föll på dina fötter.
Men frågan var aldrig din.
Du såg en skönhet.
Du gillade att plocka isär den.
Det var mitt hjärta
som svajade.

Och när ingenting blommade längre
när inget fanns kvar att nypa av
fortsatte min ramsa
det fanns inget svar som kunde göra det begripligt.
Kanske var det därför jag lät det hända.

Åter i verkligheten

Igår kväll damp jag ned hemma efter en låång hemresa.
Helgens festival var riktigt fin, men så trött jag var.
Hej syster la ur den fuktiga packningen att torka, tog en låång varm dusch, drack en kopp te. Gick och lade sig. Sov i nästan tolv timmar. När jag vaknade berömde jag mig själv för det. Nu har jobbet satt igång igen och jag har en ny energi med mig.

Kram till er systrar.
Svarar på kommentarerna ikväll.
Ni är så söta och starka och fina.

15 juli 2011

Hej syster och musiken


Jag lyssnade inte så mycket på musik då.
Han klagade alltid på mina musikval.
En gång grät jag i bilen när jag försökte spela det finaste jag visste för honom.
Han tyckte alltid att det var viktigt att berätta för mig att min smak var usel.
Det var som att han sa till mig att det som förde min talan inte dög.

Men det var något annat också. Blev det med tiden.
Musiken talade till min längtan
den uttryckte min sorg över att livet inte kändes mer
att det borde vara värt mer
och det gjorde för ont att lyssna till något
som jag inte ville bli påmind om.

-

Efter honom.
Jag simmade i tonerna rösterna
surrade bas in i kranskärlen
de sjöng igen mig.
Surrade med när jag fyllde i mina nya konturer.
fingrarna trummade i takt mot pennan
rytmen blommade ut på pappret.

Festival!

Tänk.

Hej syster åker på festival igen.
Trodde jag hade blivit för bekväm och för gammal, men alla såna betänkligheter har släppt i takt med min frigörelse. Han skulle håna mina planer. Håna tältlivet. Men jag känner ett jubel inifrån. Sova i tält. Hänga i gäng. Festa och dansa.

Den vuxna i mig har i alla fall lite att säga till om. Jag sover på en lugnare camping, kommer dit först ikväll och fokuserar festen till imorrn.

Men så ni vet är jag borta över helgen!

Skriv ändå era tankar så får ni svar när jag kommer tillbaka. Skickar med ett tänkvärt helginlägg åt er.

Kram!

Rannsakar känslorna

Idag gjorde jag en kort avskanning av mina känslor för honom.
I radion spelades "our last summer" med ABBA. En nostalgisk låt om försvunnen kärlek.

Jag kände att jag kan inte vara nostalgisk.
Det finns bitar jag saknar.
Då klart saker jag gillade också.
Men de faller isär, blir meningslösa mot det stora sveket:
Respektlösheten.
Hurhan inte var beredd att rannsaka sig själv. Inte beredd att ändra på något, trots att han visste hur illa han gjorde mig. Att han hellre vände varje situation mot mig och utnyttjade mitt tillmötesgående.

Så det jag känner är en bestämd ilska.
Han betedde sig som ett arsle. Kort och gott.
Och ju mer tiden går, desto omsöjligare blir det att sakna.

Det bästa är att jag utvecklar en alltmer accepterande attityd mot mig själv i det här.
Min känsla av skuld i den här relationen är nästintill noll nu. Bara ibland fångar den mig. Ett kort svep av skuld som fyller mig med ångest. Men den släpper snart.

Bara med den där vännen som inte vill välja sidan mellan oss tar den över mig igen. Hon får mig att tvivla på min upplevelse. Fast jag vet att det inte finns något att tvivla över. Det är därför jag känner att vi kan umgås som bekanta, men antagligen inte som vänner. Hennes syn på det här får mig att slungas in i det tvivel som fick mig att fastna så länge med en man som behandlade mig mycket mycket illa.

Tro på dig själv, och nöj dig bara med människor som gör detsamma.

14 juli 2011

Låt oss prata



Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt jag gömde.
Jag trodde jag skyddade dig.
Men jag tystade mig.

Låt oss benämna det.
Låt oss säga att det finns saker som inte är privatsaker.
Som man inte gör mot en annan människa.
Och att det bara är feghet att inte lägga sig i.
För att det är lättast att inte göra något.

Jag är redo nu.
Låt oss tala om det.
Sätta ord på allt ni förnekade.
Ni trodde att ni skyddade honom.
Men ni tystade mig.

Och skulden är hans
men det är anständigt om ni skäms lite
för att ni sa att det inte var så farligt
när han kvävde det som gjorde mig till mig.
När han satte oro i skrattmagen
när jag inte sov
inte log med ögonen.
När ni nickade med när jag ljög och sa att allt var okej.
Och ni aldrig fortsatte att fråga.
När ni bjöd in honom i era hem
och gav honom en lika stor kram.
När ni skrattade när han gjorde mig illa
för att jag skrattade för att maskera min skam.

Vi trodde att vi skyddade något.
Men vi lämnade mig ensam med honom.

13 juli 2011

Min frihet



Varje dag tar jag mod till mig.
Andas djupt känner efter.
Jo, jag är glad.
Varje gång ett jubel.
Jag är fortfarande glad.

Så är livet efter dig.
Det är att vakna varje morgon med en ro i kroppen.
Och att säga att friheten inte ryms där du trodde
i sprit och nya erövringar
i segrar och nedtrampat motstånd.

Friheten ryms i en kaffekopp på morgonen befriad från ångest.
Den finns i en strykning över håret.
I tår som viftar i vindens takt.
Den finns i skratt som klingar från magen.
I känslan av att duga.
Den finns där människor älskar mig för det som gör mig till mig
och alla känslor tillåts existera.

Och du trodde man måste korsa atlanten eller vinna miljoner.
Men friheten finns i de goda gesterna
och de rena ärliga hjärtan som utför dem.
Friheten finns i att vägra människor som dig tillträde.

Den finns i en öppen flod
där ingen kontroll härskar.
Där tankar får växa sig stora och vilda.
Där ingenting dövas eller döljs.
Friheten uppstår inte genom att strunta i andra.
Den uppstår när du lär dig att uppskatta alla tusen små saker
andra människor ger dig varje dag.

En mors ord



Någon gång under det första året skulle hans syster gifta sig.
Vi åkte på bröllopet.
Det var stort.
Över 200 gäster.
Jag kände ingen och han presenterade mig inte för någon.
Folk kom fram och gissade vem jag var.
Som hans mammas barndomskompis.
Sen spände hon ögonen i mig "Jaså, det är bäst att du tar väl hand om honom nu, han förtjänar bara det bästa." sa hon.

Hans egen mamma däremot sa ord som tröstade mig då.
"Hoppas han är snäll mot dig".
Det var ord som fick mig att känna mig välkommen.

Efteråt tänker jag på hur fel det var. Hon borde ha sagt som väninnan. Det normala är att en mor försvarar sitt barn.
Men det gjorde hon inte.

Minnet säger mig att hon visste.
Någonstans redan då visste hon att det fanns en risk att han inte skulle vara snäll mot mig.
Hon kunde bara hoppas att det skulle bli annorlunda. Men hon kunde inte veta det.
Så väl kände hon sin son.

12 juli 2011

God morgon god middag!

Hemma och ledig. Jag försöker komma i ordning men är hemskt odisciplinerad.
Vill läsa ikapp gamla tidningar, städa, packa upp, rädda det som räddas kan av min balkong som inte har mått bra av att jag är borta. Men har liksom småbörjat på allt på en gång och blir stressad och rörig. Fick samtidigt för mig att bjuda in två vänner på middag ikväll.

Såna gånger tänker jag att det är tid att tänka om. Jag tar middagen imorgon kväll i stället och tänker tillåta mig att bara skrota hemma idag. Jag behöver sortera och fundera och göra ingenting och komma i ordning. Alltihop. Och jag inser att jag har träffat folk nästan varje dag i drygt två veckor nu. Visst har jag haft lugna dagar och många stunder för mig själv. Men inte en enda heldag.

Så det är vad jag känner för just nu.
Och då blir det så så länge inget annat dyker upp som jag känner mer för.
Försöker lära mig detta, att lyssna på vad jag vill i nuet och inte hitta på en massa krav.
Gjorde ni också så med honom? Fick dåligt samvete när ni tog det lugnt eftersom han alltid suckade och tyckte man borde göra något bättre. Att han var bakis och gjorde nada en hel dag var förstås okej. Men inte att jag var det.

Jag tyckte inte det felaktiga var att han slöade, utan att han slöade men aldrig lät mig göra det utan att gnälla och ge mig dåligt samvete. Så jag for ofta runt som ett torrt skinn efter att ha slöat och försökte bevisa något även för mig själv. Att jag visst inte var slö, att jag hade gjort mycket vettigt idag. Han berövade mig mitt lugn! Han berövade mig känslan av att sitta nöjd. Han berövade mig rätten att lösa saker på mitt eget sätt. Och till råga på allt påstod han att jag skulle vara tacksam för att han gjorde så mycket hemma. Han påstod alltid att han gjorde allt. Det var inte alls så. Han gjorde en del, men nästan alltid med en martyrisk suck "jaha, ska man behöva bli tvungen att tvätta igen?" Samtidigt ignorerade han mina insatser och fick det att låta som att jag aldrig gjorde något.

Nog om det. Den här dagen är min nu!

Kram.

11 juli 2011

Klarsynt



Ju mer jag ser dig som du var
ju mer jag tänker på vad du faktiskt gjorde
inser att det hände mig
desto äckligare är du.
Desto kallare blir din blick i mitt minne.
Desto ohyggligare bilder letar sig fram.
En natt på stugan när jag skulle somna efter en trevlig kväll mindes jag plötsligt hur du ville att jag skulle suga din kuk men att den var alldeles otvättad. Smutsig. Och när jag försiktigt sa att du borde tvätta den först, då blev du arg och insisterade.
Och jag ville göra dig glad, men jag kunde inte, så kväljande var tanken.

Jag hatar dig inte bara för det du fick mig till att göra. Jag hatar dig för allt du försökte få mig att göra. Jag hatar dig för att du fick mig att känna mig otillräcklig inför krav som var orimliga.

Och i takt med att tiden går är det din ohygglighet jag minns.
Och mitt lidande då blir extra tydligt.

I den stora lättnaden uppstår en sorg över att det känns så oerhört bra att vara fri. Att det känns så skönt att det är över. Det blir tydligt då, allt det där jag inte hade med dig.

Ibland när jag tror att lugnet har tagit över, när jag vilar i min tryggaste hamn skriker kroppen ut sin sorg.

Jag känner hur du pressade mitt huvud dit där jag inte ville. Hur jag till sist lät det ske. Hur jag domnade bort. Hur min vilja bara slappnade. Slaknade. Föll till marken. Gång på gång tills den inte var värd någonting ens i mina ögon.

En kväll tänkte jag att jag var nära förståelse, en annan att jag var nära förlåtelse. Men egentligen, ärligt talat kan jag inte begripa hur jag någonsin ska kunna förlåta eller förstå.

I Sanna vänners spegel



Ibland pratar jag om det som att det inte hände mig.
Mina vänner skrattar med mig då.
Några ord. Ett stycke meningar.
Som en utriven sida ur en bok.
En rolig historia om man bortser från sammanhanget.
Beskriver det obegripliga i sin skrattretlighet.

Men mitt i deras skratt möter jag blickar som inte viker undan.
Till skillnad från då, då ingen kunde se rakt på mig.
Där i det kluckande ögonblicket tåras en spegel av det onda.
Och de vet inte vilken känsla de ska fortsätta med
fast min mage guppar vidare.

I det ögonblicket ser jag vidder av rep som håller.
Som att de säger
vi ska aldrig låta det hända dig igen.

Mitt i skrattet som hänger kvar
i nätet av ogråtna tårar
ser de mig, ser det som var
och jag vet att det vackraste som finns
är att de aldrig kommer sluta se.


Brev från stugan



Jodå, jag skrev från stugan.
Jag skrev, badade, åt jordgubbar från landet, viftade på tårna,
läste, solade och hade det härligt slappt.

Jag skrev till er. Här kommer ett brev. Ni vet som gamla tiders postgång, det tar några dagar innan det kommer fram ;-)

"Syster.

Jag sitter på mina föräldrars sommarstuga. Här finns ingen internetuppkoppling. Det är vilsamt. Jag kollar inte mejl och facebook hela tiden som jag annars så ofta hamnar i när jag är hemma och ledig.

Men som jag saknar dig. Er. Jag vill att du ska veta det. En del av mig mår så bra när vi håller ihop. Den saknar era kloka tankar, era berättelser, era frågor. Vårt samtal som pågår över geografiska rum, bortom identitet. Jag vill inte att någon ska tro att jag faktiskt försvinner när jag försvinner som jag gör nu på bloggen. Jag tänker på er varje dag. Undrar vad som händer och kommer att tänka på saker som jag vill resonera med er.

Jag sitter med en iPad utan internetuppkoppling och vill nå ut, vill se, få kontakt.

Jag hoppas att du har det fint och att du känner att jag ändå finns där. Mycket snart är jag tillbaka och närvarande på mitt vanliga sätt. Men ja, ni vet. Ibland behöver man koppla bort. Jag önskar att jag kunde koppla bort allt utom er. Men den kontakten följer tyvärr med. Jag ville bara att du skulle veta att jag kände så.

Kram!"

Din syster.

10 juli 2011

Du får inte...



Du får inte tycka att jag lämnade dig syster
i tanken var jag där.
Du får inte tycka att jag inte brydde mig syster.
Jag längtade efter ditt sällskap.
Du får inte tro att jag försvann.
Jag var där hela tiden
och ville stryka dig över håret.
Säga såja. Det är över.
Du har tagit ditt stora starka kliv.
Såja.
Nu får du vila.
Nu får du läka.
Sen kan livet börja.
Livet som du vill leva det.

Snart tillbaka!

Hej systrar!

Nu har jag haft en utvilande semestervecka.
Allting blev lite annorlunda mot vad jag hade trott eftersom jag inte kom åt en internetuppkoppling mellan mina två resor som jag hade trott.

Men ni må tro att jag har lagrat upp intressant material till bloggen.
Nu mellanlandar jag en kort stund hos föräldrarna. I kväll reser jag hem.Sen är jag hos er i etern igen. Men som jag har varit hos er i hjärtat och tanken.

Hur mår ni?


HEJA.

1 juli 2011

Goda nyheter!

Hej syster har goda nyheter idag.
Jag har beviljats en traineeplats på ett intressant ställe i några månader i höst och har just fått besked om tjänstledigt.

Det handlar om en grej jag har tänkt göra i flera år nu. Nu blir det verklighet och det är hur spännande som helst. Det ger en chans att provbo någon annanstans också och sen se hur jag känner för mitt hem. Det är ändå mitt hem och jag vet inte säkert om jag vill bryta, så det är perfekt.

Som jag har funderat och bekymrat mig och så löser det sig plötsligt. Så systrar, försök och försök att söka er till det som intresserar er, en dag bara lossnar det! Härligt!

Nu ska jag på landet igen, ska vara på en båt med två väninnor hela helgen. Jag kan inte sluta känna detta lyckorus över att få göra som jag vill utan hans jävla sjuka gnat och gnäll! Det är så underbart att vara med glada människor som ger och tar emot och uppskattar det.

Systrar, ledsen att bloggen går på halvfart, men jag är här, jag lovar. Det bara händer så mycket i livet samtidigt.

Puss och tror på er!