15 augusti 2011
Ärlighet
Syster. Jag vet inte om du minns.
Men jag har en gång berättat att jag inte kunde se mig själv i ögonen under tiden med honom.
Jag tyckte inte om min spegelbild. Inte ens när jag var som mest sminkad och uppfixad för fest kunde jag le mot mig själv. Då såg jag på mitt ansikte och sökte fel. Sökte förklaringen, varför han inte tyckte att det var vackert.
Att inte våga möta sin blick, att inte våga se sig själv. Det är en tydlig bild som vi ska minnas. Använda som varningstecken framöver.
För om vi inte kan se oss själva i ögonen betyder det antagligen att vi inte är ärliga mot oss själva.
Och om vi inte är ärliga mot oss själva, då är vi ute på villovägar. Vi är vilsna.
Vi måste våga möta den där blicken. Se det som finns där. Erkänna det och ta tag i det. Antagligen klarar vi det inte själva så vi behöver be om hjälp. Men utan den grundläggande ärligheten blir det svårt att hitta rätt.
Och om vi är oärliga mot oss själva är vi också oärliga mot vår omgivning. Vilket leder till att de tyvärr inte kan komma nära oss på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbar blogg!!! Fina du! Det har gått en vecka sen jag inte orkade längre efter vi storbråkat och han använde våld och hot! Och detta inlägg känns som jag skrivit! Jag hoppas att jag klarar mig ut ur detta och ger fan i att svara på hans sms han nu för tillfället håller på att skicka! Känner mig stark och hoppfull när jag läser din blogg! Kramar
SvaraRadera