Vad är det med mig syster undrar jag ibland?
Varför ömmar mitt hjärta för män med mörk aura?
Jag ser hur oron spänner deras pannor och vill göra dem lugna.
Vill säga, såja, ingen fara, livet är enkelt.
Ja, livet är enkelt utan dem, men inte med dem, ändå vill jag släppa in dem.
Som nu då, den där mannen jag berättade om.
Har just fått höra att han har både spelproblem och alkoholproblem.
Vilken jäkla tur att jag fick veta det, för jag drogs till honom.
Nu kommer jag inte att agera mer.
Men en del i mig ville.
Ändå har jag faktiskt kommit lite längre. När han vände sig till mig för stöd i processen sa jag ifrån, att det inte var min sak, att jag inte ville engagera mig för mycket i någon som vill vara med en annan, och så är det ju. Den delen var sann och jag satte mina behov först.
Men en annan del av mig hade ju den där känslan, jag bryr mig och ännu en annan det där intresset som kändes tydligt och klart. ?
VARFÖR lockas jag av detta?
Okej, jag ser ingen illvilja i honom. Men hans aura är mörk. Jag brukar inte se människors aura, men hans är kolsvart. Och en del i mig ville just hjälpa...
Puh. Jag är så glad att jag fick den här informationen för nu behöver jag rannsaka mig igen. Kanske tillsammans med min terapeut. För jag vill ju inte hamna i någon jäkla vårdarroll.
En sak som jag är stolt över syster. Det var att en anledning till att jag sa stopp var att jag ville ha en man som uppskattar mig för MIG inte en som vill använda mig på egna sätt.
Men fy.
Jag antar att det värsta är att man inte kan gardera sig i mötet med andra. Man kan bara hålla hårt i sina gränser och sina intressen och stå på sig på vägen. De kommer nya törnar, men förhoppningsvis vaknar man tidigare och tidigare. Det är nog väldigt bra att jag inte är i någon ny relation än. Jag är inte färdig med mina gränser och försvarsmetoden av dem.
Kram!
Ursäkta virr, men det här var förvirrande.
Jag känner igen det där. Att vilja rädda dem. :( Men i slutändan blir man bara uppäten...
SvaraRaderaJag har däremot utvecklat en ny känsla när det gäller män. När de flörtar, tittar på mig när jag går förbi, blickar på mig på litet konstigt sätt... Känner jag mig smickrad? Nej... Jag känner mig bara äcklad. Vill springa ifrån. Ber'ttade detta för min terapeut. Han sade att då är jag illa ut. :) Men av någon anledning känner jag mig glad för det. För som du syster, jag har själv en tendens för att dras av fel män.
Ta hand om dig. Var försiktig.
Jag förstår precis vad du menar. Jag är också väldigt reserverad. Och jag tror att det är en ren försvarsmekanism faktiskt, eller vad tror du? Att vi ännu inte riktigt har klart för oss hur vi ska försvara våra gränser och då säger vi hellre nej. Det är ingen ide att stressa upp sig över det, tids nog kommer det.
SvaraRaderaMen mitt i allt ändå detta snedtramp, fast jag är medveten om det och låter det inte styra mig. Känner lockelsen men säger nej, och bättre än så kan man nog inte göra. Känslor kan ju dyka upp lite hursomhelst ändå, men det jag försöker lära mig är att jag inte behöver agera på dem. Eller hur? De kan finnas där, men vi måste inte agera på dem.
Kram och tack för omtanken! :-)