Kanske lycka kanske...

Lycka är ett vagt ord, vad är det?

Jag känner mig lycklig de här dagarna. Ändå är det som att jag vill gråta en del. Lättnadstårar och sorg.

Jag är disträ på jobbet men levererar ändå på något sätt.

Men mest är mitt fokus på människorna omkring. Mycket mina fina kollegor huset nu faktiskt. Men också tid att pyssla hemma, i lugn och ro. Det är skönt.

Och jag hittar lugnet i att vara själv samtidigt som jag vill bli kär, det är konstigt och motstridigt. Men mycket av mycket bra.

Det är förändringen som stundar som sätter igång allt. Jag vet det. Att jag ska lämna gör att jag är så medveten om min kärlek som finns här. Det är härligt. Jag har så många jag uppskattar. Kanske jag ändå vill komma tillbaka hit en dag, kanske snart igen? Tänker jag om mitt fina lilla liv.

Men det som väntar, det ska bli spännande, en nytändning och jag tror jag är redo. Goa systrar. Redo.

Puss!