Sköljmedlet

Vi hade diskmaskin. Tack och lov, annars skulle han väl aldrig diska och alltid klaga på att jag inte gjorde det.
Det var mest jag som satte igång den och plockade ur den. Inget fel med det, han lagade oftare mat. Men trots att han sällan skötte disken var han väldigt bestämd med hur det skulle gå till. Särskilt en detalj minns jag. Jag måste alltid se till att pipen på flaskan med sköljmedel var öppen, annars blev han arg eller stönade och himlade med ögonen att jag var dum i huvudet.

Jag hade egentligen inget emot att lämna saker öppet, jag tycker att lock och skåpdörrar får vara öppna när man är igång och grejar, det gör processen smidigare att slippa öppna och stänga hela tiden. Men med hans inställning till sköljmedlet fanns ingen logik i det. Han blev fly förbannad på allt annat jag lämnade öppet. Tyckte jag var slarvig och hopplös. Det bara SKULLE vara stängt. Utom skölj- och diskmedlet förstås. Det skulle ju vara öppet. Solklart eller hur?


Nej just det. Ändå gjorde jag som han sa.
Kom att tänka på det när jag diskade nyss.
Hur störd hans ordning var.
Ändå följde jag den.
För det fanns betydligt jobbigare anpassningar att göra med honom
så till sist reagerade jag inte på de små.