Kan man inte annat än att vara ärlig.
Jag har haft besök av en sån vän i ett finfint dygn.
Med henne grät jag igen över det som är bakom mig.
Jag kan inte väja för hennes blick.
Sen skrattade vi och pratade framtid och när vi skulle sova
och hon hade somnat låg jag länge och länge och grät av lättnad
över att jag inte förlorade henne
de där åren jag tappade bort mig själv med honom.
Kram syster.
Hej Syster!
SvaraRaderaVad underbart att hon finns kvar hos dig din vän. Sanna, äkta vänner är sällsynta men dom är guld värda. :)
Jag har ett par stycken sådana vänner jag med. Dock bor dom i min gamla hemstad så jag träffar dom inte så ofta som jag skulle önska men jag vet att dom alltid ställer upp för mig och det är en trygghet som jag värdesätter otroligt mycket.
Jag försvann, precis som du, under min tid med mitt ex.
Jag och mitt ex umgick i princip bara med han mor och hennes man, 64 resp 75 år gamla.
Jag försökte få tillstånd parmiddagar etc med hans vänner och deras respektive men det var lönlöst. Var det inte fel på den personen så var det fel på andra. Det ena paret drack för mkt enligt hans tycke och det andra paret, där gillade han inte sin kompis sambo...och så höll det på.
Under 3års tid så var vi ute tillsammans 1 gång. Vi hade hur kul som helst men sen blev det inget mer....jag var ju såå svartsjuk så han kunde ju inte ens gå utanför dörren tillsammans med mig och allra minst gå ut på klubbar....för gud om han skulle stå och prata i flera timmar med en tjej i baren...då skulle ju Jessie gå i taket. Så vi gick aldrig ut, inte ens och käkade på restaurang.
Istället så umgick vi med hans mamma och hennes man som sagt. Jag minns en gång när jag satt och tittade på tv i vår gemensamma lägenhet och jag fick ett sms från mitt ex. ”Vill du komma ut och spela boule med mig och min mamma?”
Jag kände inte alls för det och tackade nej. Senare fick jag höra att hans mamma hade sagt ”Ja, Jessie vill ju inte umgås med oss, hon drar sig undan”. Så veckan efter när jag fick samma fråga så svarade jag: ”jaaa, vad kuuul, jag kommer ut på en gång” fastän jag inte ville. Bara för att få slippa höra dessa feluppfattningar om mig själv hela tiden. Hans mamma är en martyr utan dess like har jag förstått idag.
Men visst är det underbart med äkta vänner. Jag har två vänner som är underbara. Det kan gå månader mellan gångerna vi hörs på telefon eller ses men när vi väl gör det så känns det som om det var igår vi hördes eller sågs senast. Det är så skönt med sådana vänner, som också lyssnar och stöttar. Som alltid ställer upp! Vi ska skatta oss lyckliga att vi har dom:)
Kram
Ja, det är väldigt skönt att ha såna vänner. Jag tappade inte kontakten med så många vänner under relationen, men eftersom jag gick runt och höll uppe nån slags fasad var jag oärlig mot mina vänner under tiden med honom, jag släppte inte in dem, de gled undan lite åt gången och jag hade heller inte energi att engagera mig som jag ville. Jag fanns där, men liksom avtrubbad.
SvaraRaderaDin upplevelse låter snäppet värre. Fy vad obehagligt att vara hänvisad till hans martyrmamma. Klart man som par ska kunna umgås med vänner tillsammans och var för sig. Han har verkligen inte och kommer aldrig klippa navelsträngen hör jag. Inte konstigt att du inte kände dig så peppad att spela boule med dem, du är ung och har livet framför dig! Ska du sitta och ruttna med en dam som verkar rätt illvillig och använder känsloutpressning? Hu ryser. Vilka galna människor det finns i världen.
Och vaddå? Om han pratar flera timmar i baren med en tjej och knske samtidigt är ointresserad av dig och hur du mår, då är det rätt att både känna sig sviken och bli svartsjuk, det är inte respektfullt. Klart han får prata med andra tjejer, men man ska alltid känna sig välkommen hos sin partner om man går ut tillsammans. Det gjorde aldrig jag. Han ville göra sin grej och i det ingick det att ignorera mig. Det var det värsta tycker jag. Att han var helt kylig mot mig och sen se kontrasten hur trevlig och glad han var mot andra, men jag förtjänade visst inte ett trevligt bemötande? Så kändes det då. Vilken ångestfylld avgrund. Idag ser jag att han var både otrevlig och respektlös. Att mina känslor var rätt och hans beteende fel. Kan du känna samma sak? För jag tänker att samma gäller er. Kram.