Att ta tag i rodret

Nu  ska vi sjösätta våra skepp. Börja på riktigt.

Att leva är att ta initiativ.

Att leva är att ta kontrollen över sitt eget liv.

Jag tror inte att vi alla har makt att uppnå precis vad som helst.

Men vi har makt att se till att försöka uppnå våra mål.

Fungerar inte en sak kommer en ny dröm eller lust att ta över så småningom.

Så försök och var inte rädd för att misslyckas.



Jag har alldeles för länge glidit fram den enkla vägen.

Sedan jag lämnade honom har jag börjat göra upp med det.

Saker som jag har pratat länge om att jag vill göra.

Varför inte ge det en chans?

Annars känns det bara som att vägarna smalnar hela tiden.

Det är inte sant. Det finns hur vida horisonter som helst.

Och min tillit till att jag kommer att ge min vilja en chans, får mig att känna att livet är stort och möjligt.


Jag kommer inte att kunna stöpa det i en form.

Jag kommer inte att kunna veta säkert hur saker ska bli.

De kanske blir helt annorlunda mot hur jag föreställer mig idag.

Men det gör inte så mycket så länge jag vet att från och med nu är det är jag som sitter vid rodret.

Jag driver inte runt, skuffad hit och dit av andra.

Jag går min egen väg även om den ibland känns snårig.

Snubblar jag tänker jag inte sätta mig och misströsta.

Jag tänker resa mig och gå vidare.