Hej syster gråter. Det var ett tag sedan sist. Sist varade gråten i flera dagar, veckor. Det var alla känslor som först kunde komma fram när jag hade satt mig i säkerhet, när allt var tryggt.
Varför gråter syster? Ända sedan igår har jag gått runt med obehag, det beskrev jag ju. Gråten utlöstes till sist av en enkel mening på en sida om psykisk misshandel där det stod hur den som utsätts kan reagera och må. En lång bekant lista.
Till sist. Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du vill med ditt liv.
Jag gråter, för att det är så sorgligt att jag var så vilsen. För att jag inser mer och mer hur mycket jag har honom att skylla för alla tvivel. Jag gråter för att även om jag har kommit så långt, så finns ändå tvivlet på min förmåga där. Jag går inte in i det, men jag tillåter mig själv att sörja att det finns där. Och ja, jag har inte helt hittat tillbaka till vad jag vill med mitt liv, jag vet mycket mer vad jag inte vill än vad jag vill.
Känslorna måste fram förr eller senare, därför är jag inte rädd för gråten. Jag vet att den
kommer för att jag behöver det. Och ja, några tårar faller över att det gör så ont att inte ha varit älskad så som jag vill bli älskad. Det är så sorgligt alltihop.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar