Man behöver inte säga mycket. När man möter någon som har varit där så förstår de. Det räcker med att berätta en liten detalj. Har ni märkt det? Då inser jag hur många som har varit där. I relationer med de där skeva personerna som inte kan bättra sig.
Igår kväll fick jag höra saker i utkanten som övertygade mig om att just de där andra personerna hade varit där. Vi pratade inte mycket om det. Men vi pratade om hur det känns att börja göra sina egna livsval och värderingar i stället för att följa efter andras. Hur skönt det känns. Vad fint tänker jag. Det känns ändå så inspirerande när man möter dem som har lagt det bakom sig. Som är helt fria. Oj vad starka de är systrar. Där ska vi alla stå en dag.
Jag var på en rolig fest igår, men då majoriteten därinne var småbarnsföräldrar försvannn många hem före kl tolv, jag hann inte prata med alla som jag hade velat prata med.
Men det var många fina engagerade samtal med rara personer. Det kändes riktigt bra :-). Och att få gå själv på fester, det är också så skönt för en som vet hur det är att aldrig kunna lita på sin respektive ens när människan är på ytan lugn och i samma rum. Det var alltid först mot slutet av festen jag verkligen andades ut. Nu gjorde jag det nästan direkt.
Kram och hoppas att ni får andas lugnt i dag. Får du det syster?
Hej syster!
SvaraRaderaJag avskyr fester, bröllop, möten m.m., bara för att Han är där också. Förberedandet är ett lidande för jag vet vad som komma skall, när festen pågår är jag osäker på vilka saker jag säger (klädval/utseende/rörelser/vem jag pratade/vem jag inte pratade med) som "är fel" och definitivt ska jag få reda på, när vi är ensamma igen, vilka fel jag gjorde - och det inte i så lite upprörd ton...
Puh!
Hur länge sitter känslan att vara "fel" i kroppen efter att man har lämnat honom?
Hej fina du!
SvaraRaderaJag kan ju inte veta hur det kommer att kännas för dig, det kanske sitter kvar, eller så gör det det inte. Redan den första festen jag gick på själv märkte jag en skillnad. När jag inte hade honom i närheten att relatera till fick jag plötsligt så mycket mer energi, jag kunde fastna i långa samtal, vara närvarande. I mitt fall var hur jag upplevde just festsituationerna en direkt effekt av hur han betedde sig där, när han inte var med längre kunde jag ha roligt. Det var en så tydlig skillnad.
Sen kan man ju vara blyg eller osäker på hur man ska vara, men det är ju lite en annan sak. Och just på fest ska det ju vara lite lättare för en att kliva ur den rollen, inte tvärtom som han sa.
En annan erfarenhet: Fest med vänner och bekanta blev kul direkt, att gå ut på krogen har varit både och, ibland jättekul, men någon gång har han varit ut samtidigt, då var det jobbigare, han fanns ju i mitt medvetande då. Jag är också mer allergisk mot fulla människor som beter sig illa, men det tror jag bara är bra, krogen blir en plats för mig att öva på att säga ifrån mot det som jag inte tycker är okej, utan att det blir för dramatiskt.
Kram!
oj, jag menar "inte tvärtom som han fick det att kännas"
SvaraRadera