Långa frukostar på helgen efter en körig vecka är det bästa jag vet. Fina fina systrar. Idag har jag ätit frukost i två timmar. Smoothie på hallon och björnbär, rostbröd med ost, flera koppar te och så vattenmelon, min favoritfrukt. Samtidigt lyssnar jag på P1 som har så bra program på helgerna. Jag läser och lyssnar på musik och bloggar alltså och läser och äter lite till.
Sedan jag lämnade honom har de lugna stunderna blivit så många fler. Han hittade alltid på sätt att sänka mig när jag var på riktigt gott humör. När jag sa att vad härligt eller vad fint eller vad skönt om något mumlade han bara skeptiskt till svar. Jag skulle vara på bra humör, men inte för. Inte lycklig eller nöjd. Inte om han inte hade kommenterat först, då var det okej att jag var nöjd, då måste jag närmat vara det. Om jag skulle ha grymtat till svar skulle jag ha fått höra vilken tråkig gnällig person jag var. Ja, ni vet.
Just idag är jag i lättnadens läge. Alla dessa dystra minnen. De får mig att känna att jag är så glad att allt är över. Jag är fri och jag får njuta min frukost så länge jag vill. Inget annat än mina egna förväntningar styr denna dag och jag är ganska lätt att komma överens med :-)!. Stor kram syster och bror!
Hej syster!
SvaraRaderaNär jag verkligen känner efter, när jag försöker se igenom saknaden och smärtan, så kan jag se att jag är lite lugnare inombords.
Inte längre så stressad och orolig.
När jag var tillsammans med mitt ex så var jag hela tiden på min vakt, stressad.
Tog det för lång tid när jag var inne i en butik och handlade så fick jag pikningar om det.
Han kunde stå utanför och vänta i bilen på mig och när han tyckte att han väntat tillräckligt länge så ringde han på min mobil och undrade var jag var. "Jag står i kassan och försöker betala".
När jag var hos tandläkaren och var på väg hem kunde han ringa och fråga var jag var. Han visste ju.
Han ringde mig ofta och råkade jag inte svara så blev det ett jäkla liv.
” Det kunde faktiskt ha varit något viktigt. Du svarar aldrig när jag ringer, bara när alla andra ringer”
Först året vi var tillsammans så åkte jag med min mor på semester till Egypten. Han ringde på min mobil och de gångerna jag inte svarade fick jag förklara varför jag inte hade svarat. Hallåååå, jag var på semester!
Jag var orolig på kvällarna, var tvungen att sätta igång med maten om jag kom hem först annars blev det sura miner för att jag satt och slappade och inte lagade mat direkt.
Jag var dessutom tvungen att äta också, fick inte hoppa över maten. Fick absolut inte äta godis istället för mat. Idag äter jag precis det jag vill. Vill jag hellre äta en bulle än att äta middag så gör jag det!
Jag får bestämma helt själv
Jag minns en gång när han skulle komma och hämta mig efter träningen.
Vi hördes på mobilen efter min träning och försökte komma överens om var han skulle plocka upp mig någonstans.
Denna dag hade mitt ex migrän (vilket han har minst 1 gång i veckan) och var på dåligt humör.
Han sa att han var tvungen att ta ut pengar och då tyckte jag att han kunde plocka upp mig på Willys för jag ville handla lite läsk och att han då kunde ta ut pengar där samtidigt.
Men det ville han inte. Han sa "- Jag åker inte in till Willys för att ta ut pengar, det kan vara mkt folk där, jag tar ut pengar någon annanstans. Och förresten, vad ska du in på Willys och göra?"
Efter 10 min argumentation så säger jag att han kan komma och hämta mig utanför Jetmacken istället för utanför Willys.
Därefter springer jag till Willys med andan i halsen för att handla min läsk....för gud nåde om mitt ex skulle hinna fram till Jetmacken innan mig och få stå och vänta.
Då hade det inte blivit roligt.
Så där står jag inne på Willys med ont i magen av oro och stress och känner hur jag låter stressen gå ut över de andra människorna i kön. "Skynda, skynda, åååhhh vad sakta det går...herreguuuud!" tänker jag i mitt huvud.
Jag hann innan mitt ex till Jet macken. Puuuh!
Att han fick mig att känna så och tänka så känns jobbigt. Jag vet att man styr över sig själv och hur man beter sig och jag ska försöka att aldrig låta någon påverka mig på det sättet igen.
Passar inte jag som jag är så är du fri att gå!
Kramar!
Jag känner igen mycket. Stressen över att anpassa sig, anpassa sig i tid för att slippa det hårda ansiktet, den stelnade kramen, kylan och föraktet. Och så domen. Hans åsikt att han hade rätt att döma, håna mig för saker jag gjorde. Sist, kommenderingen, alla order, gör så, kom nu, stäng dörren, sluta med det. Ofta tillsammans med kränkningar, är du dum i huvet, så kan du inte göra.
SvaraRaderaAlla sätt att försöka få en att känna sig mindre värd. Alla sätt att markera för en att man inte är värd att älska men har en väldig tur som har en sån som han.
När det egentligen var tvärtom, han var helt ovärdig all den kärlek vi gav. Han hade ingen rätt att döma. Han kränkte våra rättigheter. Så ställ honom inför rätta i ditt huvud. Landsförvisa honom ur hans liv. Han har förrått allt det som var heligt för dig.
Kram!