Fina syster!
Jag försöker fortfarande att klura kring frågan: Vad är för bra för att vara sant? Jag plågas av minnen från vår första tid, antagligen just för att vi träffades så här års, vi blev tillsammans i maj.
Det var grönt och prunkande och jag svävade som jag inte trodde att jag kunde sväva. Vi hade lärt känna varandra under våren och det tog slut med min dåvarande. Två dagar efter separationen följde mitt ex mig hem från en pubkväll med gemensamma vänner. Han förklarade att han kände något särskilt för mig, att jag var speciell, att jag var olik alla andra tjejer han hade mött. Han följde mig in och vi bara låg intill varandra på min säng och det dånade inom mig av de största känslorna jag har känt.
Tänk vad jag släppte in honom. Och tänk, jag tänkte: Det är så här det ska kännas. Han var mjuk, men ändå så säker på mig, så uppvaktande, han såg mig som jag kände att ingen hade sett mig. Tre veckor senare pratade han om att flytta ihop. Två veckor till och han skrev "Jag vill leva mitt liv med dig, jag älskar allt med dig, alltid". Han kom med matkassar när jag var sjuk, presenterade mig stolt för sina vänner, sina föräldrar, var lyrisk första gången vi besökte mina föräldrar "wow, det var HÄR du växte upp, tänk att jag är där DU växte upp". Och jag då? Jag var så lycklig, så kär och han var den bästa jag hade mött.
När det vände? Mot slutet av sommaren. Han drog sig undan, blev kort i tonen. När vi diskuterade kröp det fram att han tyckte att jag var för upptagen med jobbet, att jag bara pratade om det och umgicks för mycket med mina kollegor, att det knappast var bra för mig. Och att jag klädde mig som en fattig student.
Jag var ju stressad, jag misstolkade allt som omtanke. Sänkte ambitioner på jobbet, umgicks lite mindre med kollegorna. Började uppdatera min garderob eftersom han kanske hade rätt... Så var det igång systrar. En oändlig rad av anpassningar. För han var ju mannen i mitt liv. Den rätte. Och han älskade mig.
Jag vet att det inte var sant, jag vet i dag att han satte mig på en piedestal, som de här männen idealiserar, och så fort jag avvek från hans omöjliga ideal försökte han tvinga mig till att bli något jag inte var. Han älskade en drömbild, han hade ingen verklig förmåga att älska mig. De brister jag hade skojat om att jag hade, plötsligt blev de hans vapen emot mig. Jag trodde att han älskade mig. Nu vet jag att han började bekämpa allt som var jag. Han kunde inte visa mig respekten. Han tog sig rätten att försöka omforma mig. Han tog sig en makt han inte hade rätt till.
Så det är klart att jag är rädd för förälskelse. Den gjorde mig blind och maktlös. För att ni som inte hänger med ska förstå:från sidan varningstecken.n.nu saxar jag följande.
A: Han säger att du är den enda kvinnan som har förstått honom och att du är den enda som har behandlat honom bra. Han sätter dig på en piedestal. Det kommer inte dröja länge förrän han säger att "du är precis som alla andra". Han kan även göra motsatsen: han kanske talar om sina tidigare partners på ett sätt som gör att du känner dig underlägsen och att du aldrig kan "nå måttet", vilket ger honom makt över dig.
B: Han är hjälpsam mot dig på ett sätt som får dig att känna dig obekväm. Han får dig ständigt att stå i någon sorts tacksamhetsskuld och blir sur om han inte får hjälpa dig, om du exempelvis tackar nej. Han har åsikter om hur du bör leva ditt liv på olika sätt och blir sur om du inte tar emot hans "tips".
C: Dessa män har ofta orealistiska förväntningar på sin partner, som för honom ska vara den "perfekta kvinnan". I början kan hon idealiseras, bara för att snart bli bestraffad när hon inte kan leva upp till hans orealistiska förväntningar.
D: Han vill flytta ihop eller gifta sig väldigt tidigt i relationen. Detta är ett sätt för honom att kontrollera dig, att "äga" dig. Han har svårt att acceptera om du vill vänta med dessa saker.
E: En narcissist förväntar sig ofta att andra ska anpassa sig till narcissistens planer. Några narcissister försöker modifiera andras planer, men använder charm för att uppnå samtycke.
Så här sammanfattar Tuvaforum:
– Idealisering
Under den här fasen är en osund narcissist mycket kärleksfull och visar sitt bästa beteende. Har han charm så kopplar han på den för fullt samtidigt som han berättar att han aldrig känt så starkt för någon annan som han nu gör för dig. Vi vill alla bli älskade av den person som vi älskar, så är den här personen attraktiv för dig i övrigt så kommer du antagligen att falla för honom. Om han hade varit sund i sin narcissism så skulle detta kunna vara "äntligen" för dig. Men har den här personen en störning i sin narcissism så kommer förälskelsen leda rakt vidare till en fas som kommer att kosta dig ont psykiskt och fysiskt.
/../ Om allt verkar för bra för att vara sant, är det förmodligen det. Du blir kanske överväldigad av denna uppvisning av omedelbar attraktion, omedelbar engagemang och omedelbar planering för framtiden - men det är inte sunt! Normala och sunda individer kräver en lång process att utveckla en relation, eftersom det finns så mycket som står på spel. Det är sant att vi kan bli förälskade i andra snabbt - men inte att ge sådana orealistiska löften och planera livet tillsammans efter några veckor.
Läs mer här
Till sist en liten tanke: Att jag kunde älska så stort tyder ju på att det finns så stora känslor, det är klart att jag skulle kunna möta en man som gav det tillbaka. Men vad läskigt det är att det kan vara så bedrägligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar