Fem månader har gått sedan jag lämnade honom.
Idag när jag kände mig lite låg igen började jag tänka på allt jag har uppnått sedan dess.
Jag har ordnat ett hem, jag har köpt en bil, jag har rest till vänner och med vänner, jag har gjort en inre resa som är helt enorm. Jag har lärt mig att kämpa, ta upp kampen för allt det som är jag. Jag har tagit på mig nya utmaningar och gjort modiga saker. Jag har lärt känna nya människor och nystat i konflikter. Jag har skrivit bokslut på bokslut med min historia. Jag har sökt nya jobb och satt igång projekt. Jag har dansat och skrattat. Jag har gråtit floder och varit argare än jag trodde jag kunde vara. Jag har vuxit i en takt jag inte trodde var möjlig.
Så nu syster. Om jag tänker efter är det inte konstigt att jag är trött nu. Att det blir så också.
Sen insåg jag en annan sak: Jag tycker att det är roligt att laga mat igen, jag läser, jag orkar lyssna på radio, programmen jag gillar, jag rör på mig, äter bättre och bättre. Jag pysslar här hemma, jag till och med tittar lite på teve, det har jag inte orkat innan. Jag håller verkligen på att komma rätt igen.
*
Fundera en stund kära syster, vad har hänt i ditt liv sedan separationen eller sedan du insåg vad för slags förhållande du är i? Om det inte har hänt mycket till det yttre, vad har hänt i ditt inre?
Säkert mer än du först tänker. Så tänk efter.
Kram!
Hej Syster!
SvaraRaderaJag har köpt en ny lägenhet. Jag ska skaffa mig en bil så att jag kan få känna lite frihet :D
Det tog mig 3 år att inse vilket förhållande jag befann mig i. Det krävdes en separation (och mycket informationsletande/läsande) för att jag skulle förstå och inse att jag har blivit illa behandlad. Att mitt förhållande var destruktivt och att mitt ex aldrig ville mig väl på riktigt.
Jag såg det inte tidigare. Jag har alltid känt på mig att något har varit fel men jag har alltid trott att det har varit mig det han varit fel på. Idag vet jag bättre.
Kram
Åh, visst är det härligt när man ställer upp det så här. Jag tycker att det är så tydligt då, vilka framsteg vi har gjort.
SvaraRaderaDet är så skönt att se att du ser det nu, att det var han som gjorde fel, betedde sig fel. För det var det ju! Och det är klart att det finns mycket stolthet kvar, mycket sårade känslor, och återigen längtan efter upprättelse. Men det är inte det vi tittar på nu, nu tittar vi på allt fint, och säger bra jobbat! För oj vad vi kämpar allesamman, oavsett var i processen vi än är drar vi på övermänskliga lass, för att vi är så jäkla starka innerst inne.
Och för att vi tvingas bli monsterstarka mitt i denna stora stormiga motvind som vi går i eller har gått igenom.
Inte konstigt att vi kan bli trötta. Känna oss uppgivna, bara vilja lägga oss ner. Men innerst inne finns den: Drivkraften. Den finns.
Kram!