Till dig som är där

Några tankar till dig som är där hos honom.

Känns det som att du har svårt att andas?

Det är för att han stjäl din luft. Han hyperventilerar upp den bara för att du inte ska få något andrum.

Känns det som att det är tungt att gå framåt?

Det är för att du släpar honom efter dig i ett rep som stramar runt magen. Han ligger där lojt och förväntar sig att du ska bära hela hans vikt.

Känns det som att ångesten tar över och gör dig snurrig och rädd?

Det är för att han förbjuder dig att känna det du känner, säger att dina känslor är fel. När dina känslor är din tydligaste kompass, det som kan hjälpa dig att hitta rätt kurs när du är vilse.

Känns det som att du är ensam även med honom?

Det är för att han inte är där hos dig på det sätt som du behöver.

Känns det som att du inte klarar att stanna och inte klarar att gå?

Tänk då på vad det skulle innebära att kunna andas i fred, att slippa släpa på någon annans last, att lossa repet som trycker om magen, att få lyssna på dina egna känslor och att känna att de människor du delar ditt liv med finns där för dig på det sätt du behöver.

*
Ser du skillnaden? Ser du vilken boja runt foten han är? Ser du att om du går, det är först då du kan få dina grundläggande behov uppfyllda. Det som kan göra oss till hela, glada människor. Han påstår att dina behov inte betyder någonting. Men de betyder allt. Älskade älskade syster, dina behov betyder allt för dig i ditt liv!