Ikväll var det min kväll, har tagit det lugnt hemma och bara gjort det jag haft lust med. Det visade sig att det var matlagning.
Åh syster, jag älskar när jag känner en fröjd i att pyssla i köket. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg dödade han närmast min självkänsla i köket. Nu gör jag saker på mitt sätt igen och saker som jag gillar. Det blir gott och jag har det mysigt, riktigt roligt. Jag tror jag börjar hitta min kärlek till maten igen!
Jag lagade pastagratäng på eget vis till middag och kokade en soppa på potatis, purjolök, broccoli och gröna ärtor för lunchlådor framöver. Jag vet att det kommer trötta tillfällen igen, därför tar jag hand om mig på förhand nu när jag är glad och pigg. Jag gjorde också min egen müsli. Det sistnämnda har jag gjort i flera omgångar nu. Jag älskar lyxiga frukostar och pratade även med honom om att göra müsli. Vilken idiotisk ide tyckte han. Han förlöjligade den och för att inte ge honom tillfälle att håna mig varje frukost när jag plockade fram min müsli så lät jag bli att göra den. Nu äter jag den och jag njuter varje morgon av min nyttiga och goda egna blandning. Den är jag, den är min smak. Han hånade den och jag lät det ske. Men den är min smak, en liten liten del av det jag vill och även om den är liten har ingen en rätt att ta bort den.
Kommer du på något litet som han har kvävt, tänk efter, något litet som du har släppt, men som du skulle längta efter om du bara fick ett andrum?
Hej syster!
SvaraRaderaVad härligt med egen nyttig och god musliblandning!
Något litet...
Att få diska på mitt sätt (utan att ha hans granskande ögon när jag diskar så jag "gör det rätt")
Att veta att han aldrig mer kommer att öppna ytterdörren
Att kunna sitta och googla hur länge jag vill (utan att få höra hur jag slösar bort mitt liv på oväsentligheter)
Att kunna ha glass i frysen (utan att höra kommentarer om hur slösaktigt det är (men sakerna HAN köper är ju givetvis livsnödvändiga!)
Att kunna strunta i att bädda sängen någon gång
Att slippa vara hysterisk över om det är dammigt
Att kunna prata i telefon så länge jag tycker (utan hans kommentarer att jag ska sluta)
Att kunna äta någon gång på MacDonalds utan att behöva gömma det
Att vakna varje morgon utan att behöva tänka "vad hände igår, mår han bra, eller dåligt"
Att kunna sitta vid matbordet med barnen och skratta åt dumheter
Att se barnen ta hem kompisar
Att kunna gå och lägga mig vid vilken tidpunkt som helst (utan elaka kommentarer)
Att kunna ha framme brev och vykort till mig (utan hans kommentarer)
Att slippa radera mina barns sms till mig (han skulle bli avundsjuk)
Att prata gott om mina föräldrar och min stad
Att slippa magont när telefonen ringer
Att hänga upp tavlor på väggarna som jag tycker om
Att kunna ha min stil på hår och kläder
Att kunna bjuda hem mina kompisar när jag vill
Att kunna läsa vilka böcker jag vill (utan kommentarer om hur värdelös jag är när jag läser sånt oviktigt)
Att vakna och veta att jag inte ska bli misshandlad idag
Ja, det blev visst lite blandad kompott från mitt liv. Jag måste iväg och handla nu, annars skulle jag ha kunnat skriva hur länge som helst.
Hoppas du och alla systrar får en fin vecka.
Kram
Hmmm, jag vet inte riktigt....
SvaraRaderaJag minns att jag tyckte om att pyssla hemma och köpa fina saker till min lägenhet innan jag träffade honom. Tillsammans med honom blev det inte samma sak. Jag kände mig alltid tvungen att fråga honom om jag kunde köpa det ena eller det andra till hemmet så jag lade ner detefter ett tag.
Jag fick inte köpa mattor till hemmet för det ville han inte ha, det blev bara smutsigt. Jag ville ha fina ljusrosa pelargoner i köket tex men se det gick inte för sig för dom fällde blad och smutsade ner.
När jag var uppe i hans nya lägenhet, efter att vi hade flyttat isär, så sa jag...- Visst är det intressant att man så snabbt faller tillbaka i sina gamla vanor som man hade innan man flyttade ihop?
Han hade alltid doftljus på vardagsrumsbordet innan vi flyttade ihop och nu hade han börjat med det igen. När vi bodde tillsammans så var det jag som köpte doftljus,inte han.
Då svarade han: - Jag visste aldrig om du gillade doftljus !
I 3 år bodde vi ihop och jag köpte doftljus mest hela tiden....ändå visste han inte att jag gillade doftljus.???!!
En annan sak som också känns skönt idag....det har jag skrivit förut....det är att jag får äta middag när jag vill, hur jag vill och om jag vill. Ingen som tjatar eller blir sur för att jag inte har lagat mat eller för att han mot förmodan tvingades laga mat två dagar i rad.
Jag behöver inte längre umgås med hans mor. Jag kan umgås med mina vänner, eller bara gå ner på stan utan att någon blir sur.
De enda människorna han och jag umgicks med tillslut var han 63-åriga mamma och hennes 75-åriga karl. Vi umgicks aldrig med vänner i samma ålder som oss själva.
Jag minns att jag försökte få till parmiddagar med hans vänner och deras partners. (jag kommer från en annan stad så mina vänner var inte lika lättillgängliga)
Men det gick inte. Var det inte det att dom drack för mycket så var tjejen till hans kompis dum i huvudet...etc etc.
Jag ska fundera lite till och se om jag kommer på något :)
Kram, hoppas att solen skiner på dig idag :)
Jag kom att tänka på en sak till....jag läste gamla anteckningar som jag har skrivit under tiden vi var tillsammans. hur rädd och orolig jag var för att han var intresserad av våran kvinnliga kollega, att han skulle välja bort mig och bli kär i henne, dom umgick ju så mycket, hela tiden.
SvaraRaderaNär jag läste dessa gamla anteckningar så fick jag ont i magen, precis som när vi var tillsammans....fy för den känslan! Den slipper jag idag och det är jag så glad och tacksam för :)
Kram
Hej,
SvaraRaderaJag känner igen mig i mycket av det Kristina skriver om. Saker jag längtar efter är...
att kunna sitta ner lääänge och äta en god frukost på helgerna utan att bli kallad lat.
att kunna lämna disken efter maten en stund utan att han blir missnöjd och säger att det ser ut som ett bombnedslag i köket.
att kunna prata i telefon utan att han lyssnar, fäller dumma kommentarer, försöker störa mig och blir sur för att jag pratar för länge.
att kunna bjuda hem mina kompisar och vem jag vill när jag vill.
att kunna gå och lägga mig tidigt när jag är trött utan att bli kallad för tråkig och "värre än en 90-årig kärring".
att sitta vid datorn och läsa bloggar m.m. utan att höra att jag är patetisk och inte har något eget liv.
att slippa känna krav att laga mat som han gillar varje dag, att bara kunna äta fil och smörgås till middag om jag känner för det någon gång.
att slippa höra på när han pratar illa om mina kompisar, familj och släkt och förväntar sig att jag ska hålla med honom.
att slippa timmeslånga diskussioner/monologer om struntsaker och att slippa vara på sin vakt hela tiden och hellre vara tyst än att riskera säga något "fel" som kan leda till att han får ett raseriutbrott och tvingar mig till att "disskutera" saken hur länge som helst.
att kunna vakna på bra humör till en ny dag och veta att ingen kommer att kunna förstöra den genom att utsätta mig för aggresivitet, ilska och dåligt humör, och att veta att ingen kommer att kalla mig för fula ord och ge mig nedlåtande kommentarer eller hota att slå mig.
Tack för en stöttande och peppande blogg!
Kramar
Hej Kristina, det var visst inget litet när man ser på helheten. Det är just den där skillnaden vi brukar prata om. Skillnaden mellan att leva och överleva. Det är att slippa vara på sin vakt hela tiden och kunna slappna av. Vara närvarande, först då blir vi närvarande. När jag läser allas erfarenheter slås jag återigen av likheterna. Hur de ska pilla sönder allt som är vårt, in i minsta detalj. Vad spelar det för roll om vi tar det lugnt, slösurfar (fast jag har gjort om det till trivselsurfar, för det är det jag gör numera och låter mig göra), låter bli att bädda eller äter gröt till middag? Ingen alls, det är vi själva som ska få bestämma det. Han är ingen allsmäktig fader som har rätt att bestämma. Han har ingen rätt alls att bestämma, ändå kräver han att ni alla ska anpassa er. Så bra så bra att du kan se så väl framför dig allt det lugna fina som väntar när du är redo.
SvaraRaderaVisst är det förresten sjukt irriterande att de dikterar så många regler, men aldrig behöver följa dem själva. Man blir så frustrerad!
Ja, jag har haft en fin dag, både glad och lite ledsen. En annan sak som är skön är att få vara på dåligt humör, känna som man känner utan att någon klankar ner på det. Hoppas du har det så bra du kan. Du är så stark! Kram!
Hej Jessie! Ja, när du beskriver det sådär låter det inte som nån höjdare, eller hur ;-). Visst är det skönt att slippa hans umgänge. I efterhand när jgag tänker på många av mitt exs kompisar så var det så många störda typer som jag fick stå ut med, inte konstigt att jag blev hemmablind mitt i allt.
SvaraRaderaDet är så fint att få bestämma över sitt eget hem. Har du hunnit tänka på det? Jag köpte en blommig soffa något av det första jag gjorde, som jag älskar den, och som han hade ogillat den, det är en bonus ;-).
Det där han sa om doftljusen, det var bara bullshit, klart han märkte det, han ville noga bara inte erkänna för dig att du hade visat den omtanken och aldrig han. Jag vet, magontet, obehaget, ångesten. Jag miss ibland och ryser. Sen tänker jag att vad härligt att det äntligen är över. Kram!
Hej Ulrika! Ja, tänk vad ni längtar efter liknande. När jag var i er sits visste jag inte att jag längtade efter så mycket. Jag fattade det först när jag flyttade. Jag tänker att det är väldigt viktigt att inse, eftersom det hjälper oss att se allt det han tar ifrån oss. När vi ställer det vid sidan av det han ger oss både dåligt och bra blir det så tydligt vad vi måste göra.
SvaraRaderaFör det är ju just de sakerna du nämner son ger guldkant, som får en att njuta och känna sig nöjd med livet och sig själv. Sådana små lyckostunder ska man inte behöva vara utan.
Att leva i trygghet med sin partner är en rättighet, och att slippa vara orolig för vad han ska göra mot en likaså. Det är något grundläggande som vi behöver för att må bra. Men allt det stjäl han från oss. Allt det nekar han oss.
Att därtill få höra elaka kommentarer och hot, oj, oj vad fel han gör. Vad du förtjänar att slippa honom.
Den dagen vi slipper leva med hans missunnsamhet, då kan vi börja må bra igen. Bit för bit kan vi det. Kram!