Forskarna har kommit fram till att förmågan att känna empati även för människor utanför den närmaste kretsen är en av de avgörande egenskaperna som skiljer människan från aporna.
Upplevde ni som jag att han inte kunde uttrycka empati för främmande människor? Att hans människosyn faktiskt stank? Att han ofta pratade illa om folk? Särskilt om kvinnor som det gick bra för?
Tänk då att det är din medkänsla, din empati som har en förmåga att föra mänskligheten framåt. Den var inte felaktig, den var inte en överreaktion eller blödighet som han kanske pratade om.
Det var inte du som överreagerade, det var han som underreagerade. Det var inte du som var överkänslig. Det var han som var underkänslig.
Och hej systrar, jag baserar alltså detta på vetenskap: Han är faktiskt inte bättre än en apa sist och slutligen. ;-).
Ingen empati whatsoever... Har alltid undrat om det verkligen var möjligt. Jag förstår nu att tyvärr var det så, ingen empati för främmande människor, ingen empati för mig heller för den del, inte ens när jag var höggravid i en svårgraviditet med barnen vi både önskat... Empati var bara ett tomt hål... Underreagerade och underkänslig är bra ord... Tyvärr...
SvaraRaderaDet här är ändå en emotionell handikapp, en oförmåga att känna empati, kärlek, känslor överhuvudtaget. Sorgligt nog... Men det var i mitt hjärta där smärtan fanns hela tiden, och vilken smärta...
Oj, oj. Jag känner igen smärtan. Så väl. Det är den som visar att vi är mänskliga. Kapabla att älska. Och om vi vågar älska och värdesätta oss själva kommer vi till sist till den punkten då vi omges av empatiska människor som ger oss lika mycket tillbaka.
SvaraRaderaMen hur är det att ha barn med honom? Kan du ändå hålla honom kort? Och umgås han med dem?
Åh vad du är stark som hittade vägen ut.
Vi har bott isär i drygt en månad. Gjorde en polisanmälan och stack med barnen. Angående barnen pågår nu vårdnadstvist. Han umgås med barnen, men det funkar sådär. Vi kommunicerar nästan bara med sms och lite mail.
SvaraRaderaStannade alldeles för länge för jag trodde det var bra för barnen att ha både mamma och pappa nära. På samma sätt gjorde en polisanmälan och stack när efter att han blev fysisk och ett av mina barn visade tecken på att hon mådde dåligt. Barnen har givit mig styrka.
När han blev fysiskt läste jag om mäns våld mot kvinnor på nätet och hittade narcisistisk störning. Då såg jag ljuset. Då var det lättare att hitta vägen ut, mycket lätare. Svårt så länge man befinner sig i mörkret av förvirrade känslor som försöker förstå vad är det som pågår, och varför han agerar som han gör... Nu är mysteriumet löst.
Det låter bra att ni håller kommunikationen kort, det är en säkerhetsspärr mot nya angrepp. Du behöver hålla honom så långt borta som möjligt tror jag och fokusera på att samla kraft inför processen. Plocka fram tigermamman.
SvaraRaderaDu gjorde det du trodde var bäst, nu har du insett att det inte var så. Det är så mänskligt och begripligt. Tigermamman har alltså funnits där hela tiden, hon har försvarat sina barn.
Nu hoppas jag att du kan känna att det som är bra för dig och det som fyller dina behov, det är DET som är bra för barnen, inte omvärldens idéer om hur en familj ska se ut. Det finns så mycket klåfingriga människor som inte begriper. Känner du någon sådan stress? Känns det i så fall som att den är hanterlig?
Styrkekram!
Nej, inte så mycket. Jag tror att den där kamp efter att vara "normal" och som alla andra har jag släppt en del. Det som var mer medvetet iallafall. För 3 år sedan läste jag en bok som förändrade min syn på världen. Den heter "In på bara benet" av Hillevi Lenz Taguchi. Den rekomenderar jag varmt till alla som vill förstå dessa strukturer i samhälle som ständigt gör att bl a kvinnor befinner sig i underläge och anpassar sig så mycket som de gör. Då började jag förstå hur jag hade blivit uppfustrad för att vara kvinna och lida!!! Och hur detta anses som det "normala" i samhället trots jämstäldhets diskursen. Sedan dess började jag så småningom vakna.
SvaraRaderaSom i filmen "The Matrix", man väljer den blåa eller den röda pillren, för att vakna eller för att fortsätta leva i en värld av föreställningar. Det viktigaste är, att det är ett val som alla vi gör, att se eller inte se. Under lång tid valde jag att blunda för väldigt mycket och följa föreställningen "den lyckliga familjen", och gjorde mitt bästa som du sade, för att jag trodde det var det bästa för barnen.
"Wake up Neo!!!"
Vad bra! Det är verkligen toppen att det känns så och jag håller helt med. Vi har lärt oss så mycket fel från början. Jag läste en del genusteori i tonåren, sen tänkte jag att jag var fullärd, att det inte var så mycket att snacka om. Men nu har jag verkligen insett att det finns mycket att hämta på det fältet. så mycket,tack för boktipset, jag ska försöka hitta den!
SvaraRaderaSå sant. hög tid att vakna upp så att såna som han inte får någon mer makt.
Åh vad jag hejar på din familj!
Tack syster! Hejar för dig också och för alla där ute som går samma väg eller försöker hitta den. Sakta men säkert, eller snabbt och säkert!!!
SvaraRadera