Vet ni var jag befinner mig?

Jag befinner mig på den trötta platsen.

Kanske låter det inte så lockande. Men för mig är den så skön.

Det finns så många platser man passerar på sin resa genom misshandeln och ut på den andra sidan.

Den trötta platsen kommer efter insikten, insikten om att man verkligen är på väg att släppa honom fullt ut.

Han har drivit iväg ut på sitt eget hav och kanske ser jag efter honom, men jag skulle aldrig ropa, aldrig segla efter honom. Banden är avklippta, ett i taget. Narcisstisk personlighetsstörning alltså. Jag inser att det är omöjligt att kämpa mot.

Den lättnaden som följer yttrade sig först i sorg för mig. Inte en sorg över att det inte gick att göra något mer. Utan en sorg som kom sig av att det först var själva lättnaden som släppte in frihetskänslan fullt ut. Och när jag levde i frihetskänslan blev det så tydligt hur ofri jag varit tidigare. Mina tårar rann inte över honom utan enbart över mitt ensamma kämpande uppbundna före detta jag.

Det var en viktig skillnad att se. Därför är det bra om ni söker hjälp för att reda i era känslor. Med rätt vägledning kommer ni hitta rätt snabbare.

Så till den trötta platsen. Kroppen och själen har fullt ut börjat förstå att de får slappna av nu. Att det är över. Och det är klart att man blir trött då efter all den extrema känslomässiga stress man han gått igenom.

Det är en skön trötthet att vårda. Det är en trötthet som säger åt en att vila med sig själv. Vila med befrielsen innan du prövar dina vingar. Jag ser här det som förpuppningen. När jag kommer ut är jag en fjäril.

Var befinner du dig? På vilken plats i processen?

Vila med mig fina du.