Jag står framför ett öppet landskap.
Men långtifrån öde.
Där ryms min framtid med alla vackra möten.
Alla historier som ska rullas upp.
Jag tar ett kliv i taget.
Och blir lite klokare.
Jag är resande.
Kanske har jag rest
även när det kändes som att inget kunde ta mig vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar