Alla säger att jag var stark då
På den tiden, redan på den tiden var jag väl stark säger de.
Och det kanske var så.
Det kanske inte var svaghet att tro
Att en uppslukande kärlek
inte skulle behöva sluka mig.
Jag trodde på vartenda ord han sa.
Vartenda ord gav mig en möjlighet
trodde jag.
Såg inte hur vägen blev smalare och smalare.
För alla lovande ord.
*
Lurade han er också, med guld och gröna skogar? Så att ni skulle vara bländade, tro att det var av kärlek och omtanke som han sedan kväste er bit för bit?
Mail från mitt ex i början av vårat förhållande. Vi uttalade att vi var ett par 14/9 2007 och detta mail, se nedan, fick jag 29/11 samma år:
SvaraRadera"Min älskling min fina ..
Jag trodde inte att jag skulle känna så här .. att jag skulle bli så kär och älska dig så mycket som jag gör.
Jag känner mig lycklig och glad i din närhet och varje minut ifrån dig är som en tung börda.
Ditt skratt gör mig glad och dina tårar mig ledsen … din närhet värmer mig och dina ögon drunknar jag i.
Jag kommer alltid att försöka göra dig lycklig och jag kommer alltid att finnas för dig och vid din sida."
Jag grät och gick på det. På julen läste han upp ett brev för mig och våra familjer där han hade skrivit hur mycket han älskade mig och att han ville att vi skulle leva ihop för alltid.
Det var efter 4 månader tillsammans. Då var jag så glad, uppfylld av ett obeskrivligt kärleksrus. Nu i efterhand så tänker jag...kan man verkligen älska någon så fort och lova en hel framtid efter bara några månader.
Så här i efterhand har även min mamma sagt att hon reagerade på det han läste upp, att hon tyckte att det hela gick väldigt snabbt. Jag var dock för blind för att se eller ens tänka i de banorna. Jag var bara såå lycklig!
Han har dock aldrig funnits vid min sida. Han har alltid tagit sitt eget, sin mammas och framför allt andra människors parti. Aldrig mitt.
När det skvallrades på jobbet om mig och honom, att folk trodde att det var han som förbjöd mig att äta mat för att jag inte skulle bli fet, och jag sa att jag aldrig sagt något sådant till någon (eftersom det inte var sant) så sa han: ”jag tror på våra kollegor, jag tror inte ett dugg på det du säger, jag litar inte på dig överhuvudtaget”
Alltid, alltid tog och tar han någon annans parti och behandlar mig som sin fiende, varför gjorde/gör han så?
Kram
Till Jessie:
SvaraRaderaDet där med att "han aldrig var på min sida"... Jag satte ihop en lista i mitt huvud efter många år tillsammans: Först kommer hans syster, sen hans mamma och pappa, sen hela hans släkt, sen alla bekanta och i vår omgivning, sen våra barn och sist ev. mig.
Varför gjorde han så... Jag är bara viktig då jag ska höja hans ego och när jag utför vad HAN vill ha gjort; jag är hans förlängda arm. Han har ingen förmåga till empati. Jag är hans redskap. Och ett redskap äger man ju. Det behöver man inte lyssna till.
Var jag för skarp nu kanske? För mig har det i alla fall kännts så en lång tid nu.
Läs på www.tuvaforum.se om Sund kärlek och sunda relationer och se hur många av de 15 punkterna du har i din relation!
Min relation får tyvärr 0 av 15.
Lycka till!
Ja, precis så var det!
SvaraRaderaHittade hit igår och läser nu bloggen från början. Skulle kunna skriva "ja, precis så var det" om så många av inläggen. Läsningen här hjälper mig att sätta ord på det som en gång var.
Varmt tack - och godnatt!
Du är så välkommen! Fint att höra att det finns igenkänning. Just nu går bloggen lite på sparlåga eftersom mitt liv är fullt av förändringar och alla mina rutiner satta ur spel. Men snart lugnar allt ner sig och då är jag på gång igen :-). KRAM.
SvaraRadera