Tänk då på att han har fått tusen gånger tusen gånger tusen chanser.
Att han skulle ha kunnat behandla dig bra varje dag.
I stället behandlade han dig illa.
Tycker du någonsin synd om hans trasiga jag?
Tänk då på att du har försökt förklara varför du har mått dåligt om och om igen
men att han bara har vänt det emot dig. Han hade kunnat hålla om dig, fallit på knä och säga snälla snälla snälla förlåt, jag ville aldrig göra dig illa och jag ska göra mitt yttersta för att aldrig göra det igen. Och sen aldrig någonsin gjort dig illa igen. Men i stället fortsatte han att göra dig illa, allt mer illa.
Tycker du att han ser liten ut nu när du har gått eller är på väg att gå? Att hur ska han kunna klara det själv, det är ju bara du som förstår honom?
Tänk då på att han bara har spottat på din förståelse. Att han har huggit när du har försökt hjälpa. Att din omtanke mötte hån. Att han aldrig lyssnade, aldrig ville förstå, aldrig ville ta ansvar för sin del.
Tänker du att han skulle behöva någon?
Tänk då på att han aldrig såg till dina behov, att han behandlade dem som att de inte fanns, som att de inte betydde något, som att de var något trivialt. När han borde ha tyckt att dina behov var otroligt viktiga.
Tänker du att du saknar hans famn ibland?
Tänk då att du aldrig aldrig visste om den skulle vara öppen eller stängd.
Så tycker du någonsin synd om honom?
Tänk då på alla oändliga chanser han har fått
alla minuter, dagar, veckor, månader, år som han har fått. Tusen chanser tusen tusen chanser som han aldrig tog.
Ändå har han mage att tycka synd om sig själv och prata illa om dig.
Men han har bara sig sig själv att skylla.
Så skyll allt på honom och gå vidare.
Och om du kastar en enda blick över axeln är det för att du är oändligt storsint. Inte för att han förtjänar det.
*
Passande låt att avrunda med - youtubelänk
Oj, oj vad jag har tyckt synd om honom.
SvaraRaderaSka jag vara ärlig så gjorde jag det väldigt länge, eftersom jag har tagit på mig hela skulden för allt som har hänt, nu gör jag inte det längre.
Jag minns att jag tyckte synd om honom som hade en sån sur, svartsjuk och bitter flickvän.
Att han fick stå ut med så mycket skit från min sida. Att jag bara tjatade och bråkade med honom hela tiden.
Jag tyckte så synd om honom för att han var tvungen att stå ut med mig, att hans ord aldrig räckte till. Att jag fortfarande kände mig otrygg trots hans bedyrande att jag var den enda för honom och att han älskade mig mer än något annat och aldrig skulle lämna mig....och så betedde jag mig som en skitstövel....han har det inte lätt som har mig till flickvän tänkte jag och tyckte synd om honom. Om jag bara kunde vara tyst, om jag bara hade kunnat vara snäll och låtit saker och ting vara....då hade allt varit bra.
Stackars, stackars honom!
Ja, jag känner igen mig i dina känslor. Jag skämdes en hel del. Men nu lyssnar jag på Unapology av Yohanna Troell. För alla gånger jag har bett om ursäkt för mig själv i onödan. För att slippa fler elakheter, men med följden att nya elakheter kom och jag blev alltmer snärjd.
SvaraRaderaFy!
Ja, idag tycker jag synd om honom. Gjorde en till polisanmälan idag. Och då tycker jag synd om honom som bara förstör för sig själv. Har han tappat vete eller aldrig haft något överhuvdtaget? Ja, jag tycker synd om honom. Ja tycker synd att han inte kan känna kärlek, äkta känslor, inte uppleva något som inte utgår från sina egna behov... Jag avskyr inte honom, jag är inte förbannad på honom... Det är inte därför jag anmäler... Jag anmäler för att jag vill ha lugn och ro. Jag anmäler för att han inte känner några gränser och då måste jag själv dra dem. Jag anmäler för han lyssnar inte när jag säger "sluta, det räcker, nej". Han lämnar mig inget val. Men idag tycker jag synd om honom.
SvaraRaderaJag förstår att det är kluvna känslor. Men du har rätt, du har inget val och han har verkligen bara sig själv att skylla. Han hade kunnat göra allting helt annorlunda, behandlat dig med respekt, gett dig den trygghet du förtjänar. I stället valde han psykisk terror. Bra att du försvarar dina och barnens gränser!
SvaraRaderaKram!