Jag var den som alltid mindes alla datum
Du var den som aldrig kom ihåg.
Jag visste dagen vi blev tillsammans.
Jag präntade in datumet för evigt innanför ögonlocken den kvällen.
Men du sa bara att du inte kunde komma ihåg sånt.
Fast i själva verket var det bara att du inte ville låtsas om mig.
Ge mig känslan av att verkligen vara viktig för dig.
Och efter tre år tillsammans frågade du när jag fyllde år.
Jag sa svara på det du, det borde du veta vid det här laget sa jag.
Och du svarade fel.
Jag var den som mindes alla datum inklusive mina egna åt dig.
Gud så skönt det är att inte ha en aning om
Vilket datum det var jag lämnade dig.
Bara att det inte var en dag för tidigt.
---
– Gjorde han så mot dig också? Visade att det som var viktigt för dig var oviktigt för honom, bara för att det skulle göra ont?
---
– Gjorde han så mot dig också? Visade att det som var viktigt för dig var oviktigt för honom, bara för att det skulle göra ont?
Konstigt nog har jag aldrig tänkt på det innan, men det är likadant i mitt förhållande. Jag minns alla våra datum medans han efter nästan 10 år fortfarande inte vet (eller låtsas veta) vilket datum vi blev tillsammans och ibland "glömmer" han vilket datum jag fyller år.
SvaraRaderaDet som jag kommer att tänka på när du skriver om sådant som är viktigt för en själv som han struntar i är följande;
Min sambo vägrar låta mig bjuda hem mina vänner för han påstår att de inte gillar honom och "kollar snett" på honom och därför vill han inte ha dem i "sitt hus". Detta trots att han vet hur mycket det betyder för mig och hur mycket jag tycker om att ordna middagar och fika för vänner. När jag ifrågasätter och säger att han inte kan förbjuda mig det så säger han att han ju inte förbjuder mig att träffa dom för jag kan åka till dem när jag vill osv. men hem till oss är de inte välkomna :( Innan vi flyttade ihop var jag rädd att det skulle bli såhär men då lovade han att jag absolut skulle få bjuda hem vilka jag vill när jag vill. Det höll han bara några månader :(
Hej Ulrika!
SvaraRaderaDet som är smärtsamt att inse är just att man måste byta ut det där ordet "trots" i meningen "trots att han vet hur mycket det betyder för mig" till ett "för". Han gör det för att han vet hur mycket det betyder för dig.
Det är en del av en metod att utöva kontroll. Och han skapar en distans mellan dig och dem när han gör så. Sen kan han framstå som hyfsat snäll inför dig eftersom han "låter dig" träffa dem. Men sanningen är att han inte ska ha något att säga till om när det kommer till vilka du träffar. Och när han pratar ner dem är det en kränkning av dig. Det kommer att göra att du umgås mindre med dem eftersom det blir så svårt att få det att fungera.
Känner du också att du inte vågar säga till dem att de inte får komma dit?
Det är ingen konstig känsla i så fall, det är ju ett pinsamt beteende. Men det är bara han som ska skämmas. Bär inte hans skam.
Åh, vännen, det här är fel! Du har rätt och han har fel. Jag lovar dig att det är så.
Stor stor kram!
Ja, jag vågar inte säga till dem att de inte får komma. Istället får jag alltid hitta på ursäkter för att de inte kan komma. Jag skäms över hans beteende men mest av allt skäms jag över att jag tillåter det beteendet och att jag inte lämnat relationen. Därför vågar jag inget säga :(
SvaraRaderaDet konstiga är ju att jag vet att han har fel, men jag är inte tillräckligt stark för att stå upp för mig själv gentemot honom. Men jag hoppas och tror att jag kommer att bli det!
Kram
Fina du!
SvaraRaderaFinns det någon av dem som du skulle kunna börja prata med? Det här är inte en situation som man ska vara tvungen att ta sig ur ensam. När jag hade bestämt mig för att gå. Då började jag prata. Så försök börja nosa på det. Eller säg till en vän att du funderar på att lämna honom och kolla om du kan bo där en period. Bara för att ha flyktvägen redo.
Jag ska lyfta upp det i ett inlägg nu, hur jag gjorde när jag gick. Jag tänkte på min egen säkerhet. Jag ska visa hur. Jag lyfter upp det så att fler ska kunna läsa. Du behöver inte möta honom ensam.
Kram!
Jag har börjat prata lite smått med familj och vänner. Dock bara lite på ytan än så länge. Jag har flyktvägen redo, jag kan flytta hem till min mamma när det är dags. Vet att jag har familj och vänner som ställer upp för mig men ändå är det så svårt..
SvaraRaderaDet är inte honom jag kommer sakna, utan drömmen om det jag trodde skulle komma, vår framtid. Och våra fina katter, och huset :(
Jag uppskattar det du skriver på bloggen, det hjälper mig mycket!
Kram
Det låter bra, du har en väldigt fin grund. Jag förstår att du sörjer drömmen med honom, jag har varit i samma sits. Tänkt om bara, om bara. Men det där om bara, det är en återvändsgränd. Vi kommer att stå där och banka pannan blodig i väggen vid grändens slut. "Om bara" leder ingen vart. För det finns inte.
SvaraRaderaDet kommer aldrig att gå.
Du har prövat allt, eller hur? När jag var där du är hade jag slut på idéer. Jag insåg att jag hade ändrat allt jag kunde ändra på, att det inte hade hjälpt. Att han inte hade ändrat på någonting.
Så fina, om du vill vårda din dröm, vara lojal mot din dröm så måste du släppa den i den här formen. Tänka att tids nog hittar du den i en annan form, med en bättre person och det är först då den är möjlig.
Din blick börjar klarna. Din inre röst börjar övertala dig. Det som händer när man bryter är att det blir klarare och klarare, tydligare och tydligare. Och det man sörjer i slutändan är att man behövde gå igenom det. Men egentligen, till slut är man så glad att man slipper honom. Det är då det roliga börjar. Det är då man börjar ta kontrollen över sitt liv, på riktigt.
Kanske blir det första gången du verkligen tar kontrollen, jag lovar, känslan är fantastisk. Och den öppnar en rad möjligheter. Vilka vet du inte nu, men det visar sig tids nog.
Jag hejar på dig!