Du säger när du är som elakast
Att jag inte är klok.
Jag vet då allra säkrast
Att jag har varit alldeles för klok med dig.
Jag har försökt förstå dig alldeles för länge.
Men vad hjälper det att förstå varför någon är elak
när den inte slutar vara elak?
*
Vi behöver acceptera att vi är maktlösa. Att han inte vill förändra sig. Då hjälper ingenting vi gör. Ingenting kommer att förändra honom åt honom. Det enda som hjälper är att hjälpa oss själva, så vi klarar att gå.
Trodde du också att det han gjorde var mer okej bara för att du förstod? Förstod att han haft en svår uppväxt, att han var stressad eller vilken bortförklaring som gällde för stunden. Han förstår att han gör fel och att det får dig att må dåligt och kanske vet han också varför han gör fel men han har inte ändrat på det under hela den här tiden. Kan du se att han aldrig kommer att ändra på det? Och att även om han ändrar på något är det för mycket som är fel? Försök.
Vi behöver acceptera att vi är maktlösa. Att han inte vill förändra sig. Då hjälper ingenting vi gör. Ingenting kommer att förändra honom åt honom. Det enda som hjälper är att hjälpa oss själva, så vi klarar att gå.
Trodde du också att det han gjorde var mer okej bara för att du förstod? Förstod att han haft en svår uppväxt, att han var stressad eller vilken bortförklaring som gällde för stunden. Han förstår att han gör fel och att det får dig att må dåligt och kanske vet han också varför han gör fel men han har inte ändrat på det under hela den här tiden. Kan du se att han aldrig kommer att ändra på det? Och att även om han ändrar på något är det för mycket som är fel? Försök.
Hej syster!
SvaraRaderaKloka ord! Jag försöker ta dem till mig för jag vet att du har rätt.
Jag hoppas att jag en dag kommer att sluta tveka och kunna inse fullt ut att han aldrig kommer att förändra sig. Jag längtar till den dagen för just nu velar jag bara fram och tillbaka :/ Jag är tyvärr fortfarande fast på det stället där jag försöker förstå varför han gör som han gör och det gör mig bara förvirrad.
Kram!
Hej Syster!
SvaraRaderaKristina här.
Vad ordet "kväste" passar bra in på min man. HANS FAMILJ,HANS VÄNNER, HANS SMÅSTAD, HANS OMGIVNING, o.s.v. beskrev han som det mest fantastiska som fanns. Och jag skulle också "kunna få bli inbjuden" att leva i detta underbara. Att min familj, vänner o.s.v. skulle förstöra mig (hade redan förstört mig, sa han) förklarade han med sina underbara, fantastiska och manipulerande ord. Han älskade ju mig, så varför skulle han ha fel? Så vi flyttade...
Det skulle visa sig med åren att HANS familj, vänner o.s.v. skulle förbli just HANS. Inget skulle visa sig vara som han hade visat upp.
Vad det stämde exakt på mig med din mening: "Men vad hjälper det att förstå varför någon är elak
när den inte slutar vara elak?"
Jag försökte i åratal att förstå varför det bara var HAN som gällde. "Diskussionsstunderna", då jag gav kärlek, förståelse, öppenhet för att "få igenom något litet till mig också" slutade ändå alltid med att han hade manipulerat mig till att han skulle få mer och jag skulle ge det till honom. Nej, ÄNTLIGEN har jag slutat att försöka förstå, lägga energi på honom, utan längtar bara till den dagen jag kan lämna honom.
Kristina
Hej till Ulrika!
SvaraRaderaDet är "Kristina".
Jag har läst om hur svårt du har det och jag har fullkomligt levt i hans kontroll också - men ändå hoppats att bara jag gör så och så, så kommer han att bli snäll mot mig. Och jag försökte förstå... i åratal.
Jag började öppna dörren mot min egen frihet när jag läste om "hans typ" på nätet. Jag läste och läste. Det finns massor och allt berättar om samma sak. Om inget under kommer ner från himmelen SÅ KOMMER HAN ATT BEHANDLA DIG SÅ HÄR I ALL EVIGHET. (Hur många år till orkar du tro på HANS SANNING?) Den websidan som Hej syster blev rekommenderad från, www.tuvaforum.se, är JÄTTEBRA!
Börja med att läsa allt under PSYKISK OCH FYSISK MISSHANDEL (speciellt Normaliseringsprocessen!!!, MISSHANDELSBETEENDE OCH MÖNSTER, PERSONLIGHETSSTÖRNINGAR, FÖLJDER AV VÅLD o.s.v.
Hoppas det kan vara till din hjälp att börja lyssna till din egen röst.
Och till Hej syster: Du uppmuntrar mig varje dag!
Kristina
Hej Kristina!
SvaraRaderaTack för att du tar dig tid att svara mig. Jag har varit inne och läst mycket på tuvaforum de senaste veckorna och det känns som ett steg i rätt riktning. Som det känns nu så är det bara en tidsfråga innan jag flyttar. Är så ledsen över att det blivit såhär men när man har försökt allt och den andra personen i förhållandet inte vill förändra sig så går det till slut inte längre..
Jag är glad över att du har bestämt dig och jag önskar dig all lycka i framtiden. Det är DIN tur nu!
Kram
Jag längtar också tills jag kommer förstå, lyssna på min magkänsla och orka gå hela vägen. Kanske är det i morgon, kanske om ett år.
SvaraRaderaOch det är ju så - han kan vara fylld till bredden av insikt, ånger och kärlek nu. Men såren sitter kvar.
Jag kallar det min sten. Den är rund, fin och len och ligger mellan maggropen och hjärtat, längst in i kroppen. Den är skapad av alla tankar, känslor, bearbetade sorger och klokhet. För jag är fin, jag är klok och jag förstår egentligen.
Han fick mig att släppa stenen en gång, men nu håller jag om den hela tiden. Det får mig att hålla mitt inre för mig och inte för någon annan.
Även fast han inte gör någonting, så känner jag mig sårad.
Till Lilla unwritten:
SvaraRaderaDu känner alltså fortfarande kärlek till honom. Om du tänker på det: Får du MER av honom än du lider av honom?
För många år sen fick jag mer av min man än jag led av hur han behandlade mig. Då hade jag ingen tanke på att lämna honom. Det var när lidandet ökade mer än kärleken som mitt inre började skrika till mitt huvud: Gör något eller gå! Och den fasen tar tid.
Nu är jag i planerande-att-gå-fasen.
Det här är en pepp-paragraf som jag hittade någonstans och den har gett mig styrka att se vårt förhållande klarare:
"Det känns smärtsamt att behöva förlika sig med att det du trodde var kärlek, välvilja och respekt, inte var något annat än uttryck för maktbegär och kontrollbehov. Glöm aldrig att ingen är skyldig att underordna sig någon annan. Du har rätt att bli respekterad som en jämbördig människa, och du har rätt att vara fri att göra egna val och ta ansvar för egna känslor och handlingar."
Lycka till!
Hej systrar!
SvaraRaderaTyvärr är det precis som ni antyder, att han antagligen aldrig kommer att ändras till det bättre. För att han ska göra det krävs självinsikt, vilket de flesta av de här männen saknar. Det krävs också att man ska kunna erkänna inför andra att man har fel, är svag, beter sig illa. Som var och en av er säkert har märkt är det precis vad han inte klarar att göra. Han lägger över allt på dig. Skyller på dig. Jag har läst att de här männen har en känslomässig mognad som motsvarar en två-årings nivå. Det säger något om hur många år det skulle ta att utvecklas till en hel och välfungerande person.
Det finns tyvärr ingenting man själv kan göra när den andra inte vill förändras. Det är att slå huvudet mot en vägg, man bara skadas i försöken, väggen står kvar.
Jag kommer inte att stressa på, tids nog kommer ni att släppa. Lite i taget klipper vi banden. Ett efter ett. När vi öppnar ögonen kommer vi bit för bit att bli lite starkare. Och när vi växer kommer vi att se att han krymper. Till sist. När vi har nått vår fulla styrka, då ser vi honom för den lilla, lilla människa han är.
Då kan vi inte älska honom längre.
Han är för klen och illvillig.