Liv Strömquist har skrivit och tecknat ett underbart album om relationer. "Prins Charles känsla". Har ni läst det?
Jag fick det i födelsedagspresent av min storasyster. Det kom på posten eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Just de dagarna hade vi haft det så krisigt. Jag började helt enkelt känna att fan, jag orkar inte mer. Den utlösande faktorn var alkoholen, han har ett knepigt förhållande till den och det var i längden min lycka. Det blev något påtagligt fel som alla kunde se och förstå ett skäl att bryta. När jag bestämde mig att ta den diskussionen en gång för alla, inte backa blev han helt galen. Han gjorde och sa så knäppa saker att till och med jag i mitt töcken fattade att det inte kunde gå till så.
Ändå kändes det som att jag inte skulle kunna gå. Så till albumet. Som vanligt började födelsedagen med att jag blev besviken. Han slängde presenten på sängen, sa grattis men nu måste jag in i duschen för jag ska iväg. Jag blev ledsen över att han inte skulle vara med när jag öppnade den, inte gav mig någon grattiskram, inte tänkte fixa någon frukost åt mig. Då fick jag skäll för att jag var så egocentrisk och att det minsann inte var någon idé att anstränga sig för att jag skulle bli nöjd. Och det slutade med att jag bad om förlåtelse, inte han.
Albumet. Det kom på posten dagen efter. Jag slukade det. Det sådde ett frö.
Det handlar bland annat om mäns sätt att utöva kontroll i relationer och om hur vi kvinnor fostras att ta ett orimligt ansvar över alla relationer. En av serierna beskrev den misshandlades bindning till förövaren. Den läste jag med ett motstånd. Nej, så där är det ändå inte för mig, i alla fall inte helt, tänkte jag och la undan albumet. Inte helt... eller? Orden malde i huvudet. Dagen efter gick jag tillbaka till den, läste den igen. Och igen.
Det var en första hjälp för mig att förstå att börja söka information. Den tillsammans med stöd från mina närmaste gjorde att jag äntligen kunde fokusera på rätt frågor. Jag sökte mig till en terapeut i samma veva. Därefter gick det så ruskigt snabbt.
Bara några veckor efter att jag hade läst albumet hade jag lämnat honom.
Så läs det!
------
Har ni några tips på saker som har hjälpt er i era beslut? Sånger, citat, ledord, böcker, filmer, hemsidor, artiklar?
Skriv gärna i kommentarsfältet.
Åhhh, rätt bok i rätt tidpunkt! :)
SvaraRaderaHar också saker som hjälpte mig att öppna ögon och fatta beslut, eller som har givit mig styrka efteråt. Några skrev jag på några föregående post, men skriver om dem:
Böcker:
"In på bara benet : en introduktion till feministisk poststrukturalism" - Hillevi Lenz Taguchi - om strukturer i samhälle som gör att visa människor (inte bara kvinnor) befinner sig i underläge
"The Power - Rhonda Byrne" - har både papper och audio versionen. Om kärlekens kraft. Den har givit mig otroligt mycket styrka och hjälpt mig att kunna föreställa mig ett nytt liv fylld med kärlek.
Hemsidor:
Tuva Forum - den öppnade mina ögon för alltid:http://www.tuvaforum.se/index.asp
Det osynliga våldet, om psykisk misshandel:
http://www.narcissism.se/
Tips för att hantera vardagspsykopater:)
http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/21/hur-ska-man-hantera-psykopater/
Sånger:
Thank you for nothing
http://www.youtube.com/watch?v=H4_9DVIgpzg
Gabriellas sång
http://www.youtube.com/watch?v=-Hs9ck1aal8&feature=fvw
Ledord:
"Högt huvudet mot frihet och säkerhet!" - De fick jag av en av mina bästa vänner <3<3<3<3
Så fina tips! Jag ska kolla upp allt. När jag får energi kommer jag även att göra en sida med länkar, då ska jag ta med dem.
SvaraRaderaFörresten Light! När du nämnde gabriellas sång kom ett minne upp. Jag minns att vi såg "Så som i himmelen" tillsammans. Och när hon sjöng den där sången. Tårarna bara rann. Jag blev så sorgen, tyckte att den var så vacker. Han bara skruvade på sig när jag sa det. Men trots att den väckte enormt starka känslor kopplade jag inte ihop sången med min situation, så bra var jag på att bortförklara mina känslor. Så bra grepp hade han om mig då.
SvaraRaderaVet du att jag har alltid gillat sången men inte helle gjort någon särskilld koppling till min förra situation! :) Och nu när jag hör texten så stämmer den så bra, ord för ord!
SvaraRaderaGillar särskilt den här biten:
"Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans"
Faktiskt, just det där "Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova" fasiken, jag får tårar i ögonen varje gång jag hör det.
SvaraRaderaDet är så vackert uttryckt och milt också till skillnad från de hårda tankarna jag tänkte en gång då jag klandrade mig för att ha stannat. Det där är just det vi behöver vara mot oss själva förstående, försonande, medkännande (de vackra gåvorna vi gav honom helt oförtjänt ska vi nu ge till oss själva). Dessutom finns så mycket hopp i den sången.
Och tänk vad känslor är kloka, känslorna sa ju sanningen direkt när de kom i kontakt med låten!
Har nu beställt ditt album också. :)
SvaraRaderaVad skönt det har varit att ha sällskap i ditt blogg idag! Har en extra svår helg eftersom ex skulle lämna barnen idag men har sedan igår hotat att inte göra det. Och det kommer han inte att göra. Måste hålla mig sysselsatt till imorgon kl 8 när jag kan nå soc...
Har också klandrat mig väldigt mycket. Hur kunde jag hamnat i fällan igen? Efter allt jag hade gått igenom? Men för min del när jag väl lämnade relationen så tänkte jag inte längre så, utan tänker mer på hur skönt det kommer att bli när all praktiskt har hamnat på plats!!!
SvaraRaderaVad bra! Hoppas att du gillar det, men det tror jag verkligen. Jag tar fortfarande fram det när det känns tungt, det lättar.
SvaraRaderaOch det är jättefint om det har känts skönt med sällskapet, jag tycker också att det är fint att dela upplevelserna. Är det inte märkligt att de är så lika och vi är så lika? Och skönt?
Fy, jag förstår att det har varit en jobbig helg. Han gör det ju just därför, för att han vet att du ska må dåligt av det, så idiotiskt av honom. Blir du orolig för barnen eller är det mest själva kränkningen som är tung?
Det enda som har hjälpt i konfliktlägen för mig är att vara helt saklig, visa noll reaktion, inte visa alla känslor det river upp. Om han märker att det inte går att få igång dig på det sättet kommer han sannolikt att lugna ner sig. Du kan väl fundera på om det går att verka helt oberörd inför honom om något liknande händer igen. Och så klart under tiden jobba för dina rättigheter på andra håll.
Stor peppande kram!
Alltså inte oberörd som i att låtsas att det inte är fel, utan oberörd som i. "Det är fel. Du vet varför och jag tänker inte diskutera det mer med dig."
SvaraRaderaOch apropå att klandra. Det fanns flera klander i mig, att jag lurades in i det, att jag stannade kvar, att jag lämnade en sjuk person som skulle ha behövt hjälp. Ett efter ett har jag släppt. Accepterat att jag gjorde mitt bästa. Att han gjorde fel, inte jag. Att jag inte kunde göra mer. Nu är jag förbi klandret, men jag kan sörja att jag gjorde som jag gjorde. Att så lång tid tog innan jag insåg, att jag kämpade så ensam, utan kompass. Men jag klandrar mig inte mer. Det är så skönt att hålla sig själv i handen.
SvaraRadera