(då).
I tre års tid
var det ingen som såg
ingen som såg hur hårt jag kämpade.
Hur jag slet.
För Gud vad jag slet.
Till ingen som helst nytta.
I dag
får jag frågan varför jag gjorde det.
Närmast häpet.
Jag svarar: jag gjorde mitt bästa.
Jag kämpade jävligt bra.
Jag gav allt jag hade.
Trots att det inte ledde någon vart.
Och någon kanske förstår att det var så.
Jag förstår. Har varit med om samma... Skönt att det är över, eller nästan för min del... Snart, snart över!!!
SvaraRaderaÅh, det låter underbart! Jag gläds med dig och jag tror att jag kan säga samma sak. Självklart kommer jag att bli ledsen och arg och upptäcka oläkta sår, men ändå, det värsta är över. Han som var mitt problem är borta.
SvaraRaderaOch sen är det så, när man själv ser, då öppnas chansen att andra ska se och det är det som händer mig bit för bit. Jag blir hel, men samtidigt blir det så extra sorgligt att man har varit så ensam med det.
Och bitvis kommer man att vara ensam i fortsättningen. Det är svårt för människor som inte har varit där att förstå varför man stannade kvar.
Låt oss öva oss på att le ihop! hela vägen inifrån och ut. För Gud så skönt att vi är fria!
För mig var det andra gången jag var i en relation med misshandel. Efter förra så trodde jag att jag var "vaccinerad" och att jag skulle känns igen riktig kärlek nästa gång, och att jag skulle vara mycket, mycket mer försiktig. Var jag det? Nej! Trodde jag en gång till att jag skulle hitta kärlek där det bara fanns luft? Ja! Var det ändå bättre pga att jag hade lärt mig någonting? Nej, annorllunda, kanske till och med värre. Ändå stannade jag kvar 5 år. 5 långa år. Jag ångrar de inte för jag har fått 2 underbara barn. Men ja, det var som att gå igenom öknen. Så nu gäller det att lära sig en gång för alla. Jag tror jag har blivit mer medveten den här gången. Det hoppas jag på.
SvaraRaderaFrihet, säkerhet och högt huvudet!
Nej, det finns nästan alltid bra saker som kommer ur svåra upplevelser och två fina barn, det är ju underbart. Och vad jag är glad för deras skull att du bröt. Då gav du dem möjligheten att göra annorlunda för egen del tänker jag.
SvaraRaderaFörsök att inte klandra dig för att du hamnade där du var. Kan du känna att du kan omfamna dig själv och se att du har gjort ditt bästa? Att det är de som har gjort fel. Och att du var så stark som bröt.
Det är väldigt bra att läsa på ja, det har jag också märkt. Även om man innerst inne vet att det är fel är just den där driften att försöka nå fram till den andra så stark. Men genom att läsa på kan man slippa den.
Ja, det är en viktig lärdom, att lära sig en gång för alla. Att verkligen fundera ut hur du vill bli behandlad i en relation, vilken slags person du vill leva med. Att inte stressa efter någon, att inte falla för bekräftelsens skull. Att hämta kärlek från många håll, vänner och barn och andra nya bekantskaper som du nu har öppnat vägen för. Jag är på samma ställe som du och letar och funderar.
Vackert slutord du hade :-). Det ska jag ta med mig.
Ja, de ord ger mig styrka. Det skrev en vän till mig när jag berättade om misshandel, precis innan jag rymde med barnen. Då efter att ha rymt, när jag inget visst om hur det skulle bli så hade de orden i huvudet hela tiden och hade den visan inom mig "Tack för vår frihet och säkerhet!" De bär jag fortfarande nära hjärtat.
SvaraRaderaTack för vår frihet och säkerhet!!! <3
Det är vackert, och det är sant. En fin utgångspunkt när ni nu startar ert nya, bättre liv, utan den där stora stora bojan runt foten. Så mycket lättare det blir på sikt att komma framåt.
SvaraRadera