När du gick ifrån mig på festen
som jag kom med på för din skull, men där jag inte kände någon
och du pratade med alla tjejer utom mig
när du smet så fort jag kom
så gjorde du det för att jag skulle följa efter.
Men när jag följde efter använde du det emot mig.
Hela tiden klandrandes min osäkerhet.
Denna osäkerhet som bara fanns med dig.
Jag trodde på dig när du sa att den var min.
Först efteråt förstår jag att den var egentligen var din.
Hej Syster!
SvaraRaderaJag känner igen mig även i det här. :)
Ex:
Vi var på julfest med jobbet. (Vi jobbar på samma företag)
Vi blev osams innan middagen. Jag var så stressad för att jag skulle hinna göra mig iordning på typ 10 minuter.
Vi jobbade till 17.00 och kom till hotellet där festen skulle hållas 18.30.
19.00 skulle middagen börja.
Jag kan lätt bli otrevlig när jag är stressad och jag upplyste honom om detta och sa att det kanske är bättre att du går iförväg så kommer jag efter när jag är klar. Men icke. Han stannade kvar, eftersom "vi är ett par och vi ska komma dit tillsammans". Han stannade kvar medans jag stressade runt i hotellrummet för att göra mig iordning. Han satt och stirrade på mig och jag blev irriterad och sa något dumt som gjorde att han gick i taket. Sen var bråket igång.
Hur som helst så gick vi iaf och åt med de andra till slut.
Vi hade suttit vi bordet och ätit i ca 1h när han reste sig och gick iväg.
För att hämta mer mat trodde jag, men icke.
Han kom inte tillbaka till middagen.
Eter ett bra tag så gick jag iväg och letade efter honom.
Tillslut hittade jag honom på vårat hotellrum där han låg på sängen och tittade på tv.
Jag fick dalta med honom och be om ursäkt i säkert 1h för att få med honom ut till festen igen.
Det var otroligt jobbigt och bråket satt i i flera dagar efteråt och han tyckte att jag hade sett ut som en 2krs-hora på julfesten och att alla killar där bara var intresserade av mina tuttar.
Jag fick tjata och tvinga honom att be om ursäkt för att han kallade mig för hora. Dock kom det inte från hans hjärta. Han tyckte säkert inte att han hade något att be om ursäkt för eftersom det var jag som blev sur från början.
Kram
Usch! Så barnsligt av honom. Och jag kan tänka mig att det kändes extra utsatt bland alla kollegor? Usch, de vet verkligen vad som ska såra mest. Så jäkla hemskt när de lyckades få oss att känna så, som att vi måste tillmötesgå och fixa och blidka när det var DE som betedde sig illa, inte vi.
SvaraRaderaMitt ex gick en gång iväg när mina föräldrar, min 85-plussar mormor och min bror var på besök för att fira min födelsedag i efterskott (de bor fem timmars resväg bort). När det var dags att öppna presenter (alltså sätta igång firandet) då gick han bara iväg in i sovrummet. Där la han sig och läste. Jag försökte be honom att komma ut, men han var trött på min familj sa han och ville inte komma ut för min skull. Han låg kvar därinne i två timmar tills de skulle åka hem igen. Så sjukt!
Jag läste någonstans att de här männen har en känslomässig förmåga som motsvarar en tvåårings. Så gud vad skönt att vi slipper nu! Slipper dalta, lirka, blidka, slipper ge ge ge utan att få.
Det är det man börjar inse. Hur skönt det är att slippa allt. :-).