Det finns några nya män som står och knackar på dörren till mitt liv (Nej, de är verkligen inte hockeyspelare, men jag kom inte på något bättre sätt att illustrera det på).
Och systrar, när det kommer till detta är Hej syster svarslös.
De är fina, verkar tålmodiga med min röra. De verkar se någonting i mig, det vackra jag vet finns där.
Men systrar. Jag tror inte att jag är redo, jag vill inte gå in i någonting innan jag verkligen har hittat trygghet i mig hela vägen igen. Jag vill bara hitta en balans. Jag vill vara stark och självständig och köra mitt race.
Samtidigt, när jag får varma blickar, en lätt beröring. En vink om en kärlek som är ömsesidig. Då far drömmaren i mig iväg snabbt som attans.
Vad gör man systrar? När man är skör och stark på samma gång? När jag har kommit på svaret är ni de första som får veta!
Kram!
Sådär kände jag mig för några år sedan. Då hade jag precis gått ifrån en relation med psykisk och fysisk misshandel. Jag trodde att jag skulle veta skillnaden nästa gång. Men jag hamnade där ändå. Prova dig fram om du vill, men var försiktig, och var rädd om dig!
SvaraRadera