Det fanns några år som jag fnös åt Cher när hon sjöng om att om du vill veta om han älskar dig så finns svaret i hans kyss. Jag tyckte att det var så banalt, som att enbart kyssen skulle säga någonting.
Numera fnyser jag inte längre.
Att en person kysser bra är ett tecken på att det är en person som känner in dig. Som lystrar till dina kroppsliga signaler, som svarar på dina villkor. Det är förstås inte en garanti för att det är en bra person, men ett tecken på att den finns där, förmågan att försöka möta dina behov.
Fy sjutton för mitt exs kyssar. Han var den sämsta jag har kysst sedan första fumlande kyssen. Han gillade inte heller att kyssas, han visste att jag älskade det, men han bara vispade pliktskyldigt med tungan och blev stel och otålig, han var inte engagerad. Det var som att han inte såg poängen.
Hobbypsykologen i mig tänker helt utan att veta om det är så säga vad hon tror: Jag tror att en kyss är väldigt nära förknippad med förmågan att engagera sig känslomässigt, att släppa någon närainpå. Den är också förknippad med just att lyssna och känna in varandra, om vi inte gör det blir det inget roligt. När han inte ville kyssas var det för att vi kom för nära. Det blev för nära ett jämlikt möte som han inte ville ge sig in på. Han ville ju inte lyssna och känna in.
Så tjejer. Det ska vara bra. Kyssarna ska vara bra.
Lyssna på Cher.
Men sätt för Guds skull inte upp det som ert enda kriterie för ett lyckat förhållande ;-).
Cher - The Shoop Shoop Shoop Song (It's in His Kiss)
Hej igen :)
SvaraRaderaJag skrattade lite för mig själv när jag läste det här inlägget.
Inte för att inlägget var roligt utan för att mitt ex hade exakt samma beteende.
Han sa tom rakt ut flera att han inte gillade att kyssas och att han aldrig hade kysst någon så mycket som mig. Oftast var det bara ett hafsande och hårt vispande med tungan från hans sida men ibland så kom den där mjuka fina kyssen, den som gjorde att jag kände mig älskad (om man nu kan beskriva det så). Det var inte ofta men den var underbar, mjuk, fin och känslosam.
Men oftast så var det inga kyssar alls utan direkt attack och pang på rödbetan. Inga känslor fanns utan bara presterande, det var som att vara med i en porrfilm ibland. Jag hängde aldrig med och hann aldrig komma i "stämnning" vilket gjorde att jag allt som oftast kände mig som en "kn*lldocka"
Kram
Tyvärr delar vi återigen en erfarenhet här. Jag tänker själv att det är den här biten som det kommer att ta längst att hela. Hur jag ska kunna gå in i en relation och stå upp för mina behov i det avseendet.
SvaraRaderaMen kanske är det fel redan när man känner att man behöver stå upp för behoven? Med en människa som kommunicerar med en är det ju en gemensam process. Förhoppningsvis ska man slippa att landa i den där passiva rollen.
Porrfilmsliknelsen är tyvärr alltför sann, han betedde sig så. Kunde göra saker som gjorde ont. Han slutade när jag sa nej, bara för att försöka igen senare. Många gånger försökte jag i början och var med i början men sen var det som att jag lämnade min kropp när det hände, jag bara väntade på att han skulle bli klar. Jag tror att jag ska komma ur den passiviteten, men det blir inte helt lätt, jag har inte riktigt svar på hur.
Fina kyssar har jag dock redan upplevt med en kille efter separationen och oj vad det var härligt. Sen att han och jag inte var rätt för varandra, det gjorde inte så mycket. Åh vad det var fint att få uppleva det.
Kram!
Hej!
SvaraRaderaJag hoppas att jag kommer att träffa en fin man i framtiden, dock har jag så svårt att tro och se det just nu.
Jag ser bara honom och jag saknar bara honom, jag vill inte ha någon annan (som jag skrev i en annan kommentar)
Jag minns att han ibland brukade bita mig i armarna, så att jag fick blåmärken, när vi hade sex efter att vi hade bråkat.
Vi hade blivit sams men han ville ändå ta ut sina sista aggressioner han hade på mig.
Vi brukade skämta om det, han skrattade och sa att han straffade mig. Jag skrattade också men kände mig ledsen inombords.
Kram!
Fy, det du berättar gör ont i mig också. Vilket jäkla sätt!
SvaraRaderaDu kommer att klara det. Du har redan börjat se. Men när det är så rörigt som det är på jobbet, det enda jag kan råda dig till är att byta arbetsplats. Söka andra jobb, även om han ska därifrån så småningom.
Vad tror du om det?
Hej Syster!
SvaraRaderaJag har funderat på det. Jag letar jobb och jag ska försöka se om jag kan hitta något nytt.
Kanske måste jag börja om helt. Ny arbetsplats, ny lägenhet, bort med allt som påminner om honom :) En nystart!
Hej fina! Det låter bra att du funderar på vad du behöver. Det är en bra utgångspunkt och det är ett steg mot att inse att du också kan välja att gå ifrån honom "trots" att han lämnade. Nystarter är vackra och jag tror i både ditt och mitt fall väldigt sköna och välbehövliga.
SvaraRaderaKram!