4 mars 2011

Drömmar



Jag drömmer om honom vissa nätter.

Inatt var vi på samma middag.

Han är väldigt bra på matlagning och hade lagat maten som han brukade göra när det var gäster eftersom mina kunskaper inte dög tyckte han, och till sist trodde jag på det. När det skulle dukas upp till middag fanns ingen mat åt mig. Trots att han visste hela tiden att jag skulle vara med.

Jag är vegetarian vilket han avskydde och ständigt skojade och raljerade runt, trots att han visste att jag avskydde när han gjorde så.

Och han brukade göra så ibland när vi hade gäster. Glömma att sätta in min mat i ugnen eller glömma att steka den. Så att jag fick resa mig just när alla blev serverade. Gå till spisen och stå där, eller vänta tills de var färdiga innan min mat var varm i ugnen. Samtidigt som han drog en rad skämt om min kosthållning.

Jag skämdes för att jag blev så ledsen. Jag hörde hans ord i huvudet: du är så överkänslig, vem som helst kan glömma.

Nu efteråt vet jag att min ledsenhet var rätt. Det här var en man som aldrig glömde någonting. Han var extremt organiserad. Det enda han glömde var min mat såna festliga gånger. Han gjorde det med flit.

I natt när jag drömde var jag inte ledsen utan väldigt väldigt arg och jag sa det till honom när jag gick mot spisen. Alla tittade på mig. Men det brydde jag mig inte om. Den här gången var det tydligt för alla att han hade gjort något fel.

Drömmer ni om det som har hänt? Vad drömmer ni?

4 kommentarer:

  1. När vi var tillsammans så drömde jag alltid att han var tillsammans med någon annan, att han lämnat mig för någon bättre. Det gjorde så ont trots att det bara var drömmar.

    Idag, när vi inte längre är ett par och jag saknar honom trots allt illa han har gjort, drömmer jag om fina saker. Han är vänlig, snäll och omtänksam. Han älskar mig i drömmen och bryr sig om mig, mitt riktiga jag.

    Kram

    //Jessie

    SvaraRadera
  2. Åh, det drömde jag också. Flera gånger. Det var väldigt ångestladdat. När vi separerade drömde jag att han träffade en ny direkt. Nu i helgen när jag var ute på krogen såg jag honom gå hem med en annan. Jag kände medkänsla med henne och hoppades att hon skulle slippa det jag upplevde. Men jag kände ingen ångest för egen del. Så skönt.

    Jag vet att du kan få det så som du hade det i drömmen Jessie, att du kommer att få det så. Men inte med honom utan med någon annan, han kan aldrig ge dig det. Tror du inte att det kanske kan vara så här: Att det är den helande kärleken du längtar efter, inte honom egentligen?

    Det är lätt att falla tillbaka i känslan att det skulle kunna fixas om bara... den känslan hade man ju hela vägen med honom. Men fundera på hur du vill bli behandlad i en relation så att du känner igen det när du möter någon som kan ge dig det. Skriv en lista, vad är dina behov. Det blir tydligt då att han inte kunde tillfredsställa dina grundläggande behov. Sorgligt ja, men sorgligast för honom i långa loppet. Han kommer att göra om det mot andra.

    Och om du känner en saknad som lockar dig tillbaka till honom trots allt: Sök hjälp. Det är inte frågor man ska behöva axla ensam. Jag har sökt hjälp och det gör att man läker.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Syster!

    Vad skönt att du inte kände något för din egen del. :) Jag längtar till den dagen då jag kan känna så.

    Jag tror nog att jag skulle gå under om jag såg honom med en ny nu, eller ja, det skulle iaf kännas så.

    Jag tror att du har rätt, att det är den helande kärleken jag letar efter.
    Jag trodde att jag hade hittat den med honom och jag var så glad och lycklig....ett tag.

    Jag faller ofta tillbaka i "Om jag bara hade gjort, betett mig, sagt annorlunda, si eller så, så hade allt varit bra, vi hade varit lyckliga"

    Jag faller dock inte lika ofta längre men saknaden efter honom är fortfarande enormt stor. Kanske är det saknaden av vem jag trodde att han var, saknaden av vad jag trodde att han och jag skulle vara och bli tillsammans?

    Kram

    //Jessie

    SvaraRadera
  4. Vet du vad som fick mig att inse att jag måste gå? Vi hade en stor kris och jag satte mig för att skriva ett ärligt brev till honom eftersom det aldrig gick att diskutera vår relation utan att han blev rasande, eller började vända allt till att handla om mig. Allt för att slippa se sin egen roll.

    Brevet blev långt. Jag spaltade upp allt jag behövde se att förändras. Innan jag la det i kuvertet läste jag det igen. Sen började jag räkna. Det var femton stora punkter som jag aldrig hade lyckats få honom att ändra på. Femton viktiga punkter insåg jag.

    Det var i den stunden jag förstod att det var omöjligt. Hur skulle jag kunna komma med en lista på femton svåra frågor? Han som inte kunnat ta ens en i taget. Och även om han mot all sannolikhet ändrade på en fanns det fjorton kvar.

    I stället sparade jag brevet som en påminnelse.

    Jag har också en kom ihåg-lista med allt jävligt han gjorde mot mig. Den har jag inte läst på länge. Men när jag kände som du, saknad. Då läste jag den.

    Jag skrev en lista till. Med namnen på alla människor jag håller högt som han har pratat illa om eller betett sig illa emot. Det blev 17 namn. Jag såg på den. Som nummer 18 skrev jag dit mitt eget.

    Allt det här hjälper mot "om jag bara". Det fanns ingenting du kunde göra.

    Det är klart att man sörjer när en dröm med någn går i kras. Men även när du vågar inse att han inte kommer att kunna ge dig det så har du drömmen kvar. Med en stor väsentlig skillnad: Den här gången har du en chans att hitta någon som du faktiskt kan uppfylla den med.

    Stor kram
    /din syster

    SvaraRadera