NYTT: Arg spellista för Spotify

Förresten kära syster!

Eftersom jag verkligen har varit i kontakt med min vrede den här veckan har jag så klart också skapat en arglista. Den får man lyssna på som man vill, inte nödvändigtvis bokstavligt. Några av låtarna, som Beväpna er, till exempel är så arg att jag ler. Men jag lovar att aldrig beväpna mig med mer än kärlek och ett vinnande leende.

Kolla in listan under min sida: Hej systers spotifylistor. Där finns också låtarna listade för den som inte har Spotify och är nyfiken på innehållet.

Kram!

Belönad!

 

JA!

Det lönade sig att stå på sig systrar.

Efter några dagars jobbig kamp med mycket bränd energi på ilska visade det sig vara värt det.

Han har meddelat att han kommer att avgå ur styrelsen.

Det är synd att det behövde gå så långt, men att han skulle sitta kvar var omöjligt när han betedde sig som han gjorde. Och jag är så lättad att jag slipper ha honom blängande på andra sidan bordet.

Fast mest av allt stolt över att jag stod på mig. Att jag inte lät honom trampa på mig.

Visst, vi ska fortsätta att jobba i samma öppna kontorslandskap, men jag behöver inte prata med honom. Han får göra sitt och jag mitt. Han kommer säkert försöka hugga mig, men han kommer inte åt mig. Jag är bortom hans huggarmar.

Ni om några förstår vidden av det här, omfattningen av min stolthet.

Kram systrar.

Och de gula blommorna är lite värme till er.

Insikt om respekt

Efter gårdagens dust med kollegan finns ilskan kvar, men ikväll förenas den med en stor glädje. Jag är så glad eftersom jag inser att han inte har någon makt över mig. Innan det här hände hade jag ett visst mått av respekt för honom, då hade han även en viss makt. Men när jag tappade all respekt för honom igår förlorade han också all makt över mig.

Jag vet att i varje trovärdighetsmätning slår jag honom med hästlängder, bara jag behåller mitt lugn. Och vetskapen om det får mig att le stort och hjärtligt. Ja, det är ett visst mått av skadeglädje, eller inte bara ett visst. Det är en jublande skadeglädje. Men det är okej, för han har förtjänat det.

Jag vet också att jag inte skulle ha reagerat så känslomässigt kraftigt om det inte var för det jag har gått igenom. Jag har helt enkelt blivit allergisk mot andras skit. Jag tänker inte ta mer nu.

Vad skönt det är att känna så. En styrka som är så enorm inuti. Men styrkan den bygger inte på skadeglädje. Den bygger på min förmåga att älska andra människor och min tro på mig själv.


Känn efter nu, sitt helt lugn. Andas djupt, låt ryggen bli rät samtidigt som du andas in och ut, lugnt men bestämt. Efter det, när du har gjort det en stund. Andas normalt och känn efter. Känner du din styrka? Känner du en bit av den? Det är bara början.

Ilska som drivmedel

Funderar över att jag kan uppfattas som för rörig och samtidigt som för formell, som för beslutsam och samtidigt som för obeslutsam av samma person. Kommer fram till att det är den personen som är rörig och obeslutsam, inte jag.

Hej syster!


I dag utsattes jag för äkta manlig härskarteknik av en kollega. Vi sitter i styrelsen för samma förening, där jag är ordförande och han är vice och vi har olika syn på det mesta, hur man ska vara, hur man ska lösa saker.

Han har dessutom stora problem med att det är jag som har valts till ordförande av föreningens medlemmar. I ena stunden säger han att jag måste vara tydligare och peka med hela handen. Men när jag väl gör det blir han sur och säger att jag inte tillåter några avvikande åsikter. Klassisk dubbelbestraffning: Hur jag än gör gör jag alltså fel enligt honom. Därför slår jag dövörat till och gör det jag tycker är rätt.

I dag gick han över alla gränser. Han har sedan januari haft uppdraget att ta fram ett förslag på en bestämd förändring inom föreningen. Varje möte har han kommit och sagt att han inte har gjort något. Så också i dag. Därefter skickade han ut en slarvigt formulerad enkät till medlemmarna där han inte tog med alla aspekter som vi hade diskuterat. När jag sa det, vänligt, men bestämt lackade han ur.

Jag fick höra att han var less på att jag drev mötena som en syjunta, att jag bara skrattade hela tiden och var rörig, ja den sämsta ordföranden som han har mött. Väl värt att notera att jag har skött alla mina åtaganden längs vägen, inklusive att påminna de andra om sina. Han har inte gjort någonting.

Det var en så uppenbart orättvis attack, men jag stod på mig, var bestämd och saklig trots att jag darrade av ilska över hans osakligheter.

Efterhand insåg jag att jäklar, ja, det är ilska jag känner. Den får mig verkligen att skaka. Men också att explodera av energi. Så när jag kom hem tog jag en löprunda i blötsnön som yrde så jag knappt såg något. Jag tänkte jävla jävla jävla idioter till män som inte tål när kvinnor är ödmjuka eller när de är starka, som inte tål när de är kloka eller kvicka, som inte tål när kvinnor sköter saker på sitt eget sätt och inte lyder deras order.

Och mitt i allt kände jag en sådan seger jubla i mig. Så går det när man får tillgång till sin ilska: Man blir stark och snabb och kämparvillig.

Och tänk va, att vi har uppfostrats till att inte visa ilska. Att arga kvinnor är något hysteriskt men arga män är något naturligt. Och samtidigt, när vi inte får bli arga, då gråter vi i stället. Och när man gråter blir man orkeslös och vill bara vara ifred. Man blir inte pigg, vaken och full i fan. Så elda under din vrede, som en klok person uttryckte det en gång.

;-).

P!nk – 18 Wheeler

En annan plats

 

Dröm om en annan plats en stund kära syster.

Platsen dit du vill komma till.

Hur ser det ut där?

Hur känns det i din kropp när du är där?

Har du rest dit med någon eller är du på egna ben?

Hur ser du på dig själv?

Hur känner du dig när du ser tillbaka på det som du har lämnat bakom dig?

Kram!

G. Love – Sunshine - Live - Kelly Slater's Radio K-OS

Små saker jag gör

Jag är en ganska disträ person. Ingenting extremt tankspritt. Men när jag får påta på som jag vill hemma så börjar jag på en sak, släpper en annan, påbörjar en ny. Jag trivs med att göra så. Det är ett sätt för mig att känna att jag gör det jag har lust med för stunden.

Men det innebär också att jag glömmer. Det är tydligt nu sedan jag äntligen fått varva ner och slappnat av till mitt egna jag. Min personlighet. Jag vet inte hur mycket frukostgröt jag har bränt. Hur många varma mackor som har blivit skorpknapriga och hur många tekoppar som står och blir kalla innan jag kommer på dem. Jag har torrkokat en kastrull med saltat vatten, låtit mängder av varm choklad koka över. Så blir det när jag slappnar av. Ibland kommer jag bara på något annat jag ska göra en stund och så fastnar jag i det.

Det här är förstås ingenting som jag är stolt över när det händer. De första gångerna förbannade jag mig själv storligen av gammal vana, gormade att jag är dum i huvet, helt störd, jävla mig. Sen kom jag på att det var han som talade då, inte jag.

Sedan dess försöker jag se på mina små misstag för just vad de är: små misstag. Det spelar ingen större roll. Jag säger "oj syster, det där var inte så bra, men det fixar vi" mjukt för mig själv i mitt huvud. Och jag ler varmt. Och jag känner att jag slipper stressen rusa då. Jag känner att det går snabbt att ställa till rätta.

Så öva på att ta fram din varma snälla röst när du talar till dig själv. Var mild och lugn, varm och vänlig. Ge det fina till dig själv. Le överseende om du gör en miss. Det är nämligen det kärleksfulla sättet att förhålla sig till misstag som han aldrig kunde ha. När du känner hur det känns att göra så, när du gör så mer och mer börjar det gå upp för dig att du är så rik och han är så fattig.

 

Svartsjuka eller ej?

Så, flera av er funderar på det här med svartsjuka. Måste han visa upp den klassiska svartsjukan för att det ska kunna räkna som psykisk misshandel? En anledning till att jag insåg så sent att det var det det handlade om var att jag hakade upp mig på svartsjukan. Han verkade inte bry sig om jag var iväg med mina vänner eller pratade med andra killar på en fest. Tvärtom kunde han helt låta bli att höra av sig när jag var borta och när han var borta. Han ryckte på axlarna åt alla mina möten och var sällan särskilt intresserad av att höra vad människor i min omgivning hade sagt eller gjort.


Hans ignorans, hans känslokyla, hans olika metoder att markera att jag inte var viktig. Hans angelägenhet om att prata med alla tjejer på festen, men att gå när jag kom. Allt det och mer därtill gjorde mig svartsjuk. Min förställning var att all svartsjuka är oberättigad. Att det var jag som gjorde fel.

I efterhand vet jag att det inte var något konstigt att känna svartsjuka när han alltid fick mig att känna mig otrygg. Han sa nästan aldrig att han älskade mig, han sa bara att jag var söt när jag var supersminkad och uppfixad och uppklädd till tänderna. Han kunde ignorera mig och säga nedlåtande saker. Jag kände mig inte älskad som jag var. Mot de andra tjejerna visade han däremot alltid upp stora charmsidan. Han lyssnade uppmärksamt, skrattade mycket, var avslappnad, intresserad, angelägen, allt det han så sällan var med mig. Det fanns ingenting konstigt i min känsla. Den var en självbevarelsedrift som helt riktigt sa till mig att något var fel i hans agerande.

Han ägnade sig däremot åt det jag kallar indirekt svartsjuka.
Han pratade illa om mina vänner, min familj, mina kollegor. Han betedde sig otrevligt mot dem och skyllde på att det var de som var otrevliga, att de inte förtjänade bättre behandling. Han kunde avbryta mig om jag berättade om något intressant samtal jag hade haft med andra och säga något nedlåtande, att det där fattade väl vem som helst för länge sen. Han misstänkliggjorde dem genom att ifrågasätta deras motiv när de gjorde något fint för mig, han pratade illa om och fnös åt alla killarna på mitt jobb.

Allt detta nötande påverkade mig tyvärr. En del av mig litade på honom. Jag hade inte förstått att hans omdöme var förstört av all illvilja. Jag påverkades alltså, började ifrågasätta personer i min omgivning mer. Generalisera som han gjorde. Jag fick en lite fulare människosyn. Tyvärr fick jag det. Jag började tvivla på andras motiv, jag fick känslan att det var han som ville mig väl, inte lika mycket dem (det gällde inte de nära vännerna, men de bekanta).

Varför kallar jag det indirekt svartsjuka? Tja. Kanske det redan har besvarat sig självt. Genom att tala nedlåtande om alla dessa otaliga människor visade han återigen att han behövde hävda sig. Han hade inte behövt hävda sig mot alla dessa människor om han inte kände svartsjuka. Men han inlindade känslan i en väldigt manipulativ och oschysst taktik. Jag såg inte förrän väldigt sent att det var det han gjorde.


Hänger ni med på hur jag tänker fina systrar?

Hemma igen!

Hej go syster!

Efter en superlång resdag är jag äntligen hemma i min lya igen.

Det har varit fina dagar, jag berättar mer sen.

Nu är jag så trött att jag måste i säng.

Med en känsla av att det blir en inspirerande och vacker vår och sommar.

Så länge vi håller ihop.

Hur har du haft det?

Min egen komihåglapp

 

Note to self:

Jag är hellre ensam än kväst.

Jag är hellre ensam än stympad.

Jag är hellre ensam än älskad av dig.

Nu reser Hej Syster igen

Värst vad hon yr runt den där systern tänker du kanske.
Och jag måste medge att det är många planer på gång just nu.
Jag är lite som en kalv sol släppts ut på grönbete, rusar åt alla håll på samma gång ;-).

Den här gången blir det en utomlandstripp med min syster. Det ska bli så fint tänker jag.
Miljöombytet ja. Vi åker till ett land dit jag har velat länge men som han alltid rynkade på näsan åt. Det känns symboliskt viktigt att jag ser till att det blir av.

Men allra mest ser jag fram emot tiden med min syster, upplevelsen tillsammans med henne. Hon var en av alla dem som han svartmålade, som han behandlade knepigt. Hon var en av alla dem som jag tappade kontakt med. Och nu i efterhand så tydligt en av dem som har funnits där allra mest. Tänk, det känns som att han kände att hon var en av få som hade kunnat nå fram, en av dem som hade så många härliga egenskaper som jag vill ha, men itne fick ha med honom.

Tillsammans ska vi nu hitta en egen liten värld. Och kramas och prata och skratta och gråta och busa och vila och pyssla om varandra.

Jag ska göra mitt bästa för att ändå vara här också. Vi får se hur det lyckas. Annars syns vi på måndag.

All världens varma kramar!

En ny man

Det finns några nya män som står och knackar på dörren till mitt liv (Nej, de är verkligen inte hockeyspelare, men jag kom inte på något bättre sätt att illustrera det på).

Och systrar, när det kommer till detta är Hej syster svarslös.

De är fina, verkar tålmodiga med min röra. De verkar se någonting i mig, det vackra jag vet finns där.

Men systrar. Jag tror inte att jag är redo, jag vill inte gå in i någonting innan jag verkligen har hittat trygghet i mig hela vägen igen. Jag vill bara hitta en balans. Jag vill vara stark och självständig och köra mitt race.

Samtidigt, när jag får varma blickar, en lätt beröring. En vink om en kärlek som är ömsesidig. Då far drömmaren i mig iväg snabbt som attans.

Vad gör man systrar? När man är skör och stark på samma gång? När jag har kommit på svaret är ni de första som får veta!

Kram!

Det smälter

Det där tjocka tunga som ligger på gatorna

Det smälter

Det där tjocka tunga som sitter i systrarnas sinnen

i ditt sinne syster.


Vårsolen glider in. Den är inte skarp, den är mjuk.

Den smeker på bergen av fastfrusen smärta

beröringen gör att det lättar, lossnar, rinner bort

oändligt sakta, men lite i taget.


Tills sorgen är vatten

som återfuktar marken

och ger de nya frön som landar en grogrund

som är så stark och rik

att allt som börjar växa där,

inget kommer att kunna stoppa dess framfart mot himlen.


Och du är där syster.

Då är du där.

Och din närvaro skyddar det som växer från allting ont.

Och rinner nya tårar så vattnar de något levande den här gången.

Inte något dött.

Onödigt inköp

Han sitter lutad över köksbordet och sörplar upp Finrexinpåsarna som jag köpte.
Påsarna som han kallade onödiga när jag skaffade dem.
Han fnös åt dem och mest åt min omtanke.

Nu nyser han och påstår att han har feber
efter att ha varit på en veckas fylleresa.
Och så blir han arg när jag inte tycker synd om honom.

Men hur ska jag orka bry mig?

*

Flyttminne. Vi hade separerat. Jag bodde hos en vän. Jag hade tagit ledigt två semesterdagar för att packa före flytten. För att ostörd kunna vara i lägenheten när han jobbade. När jag öppnade lägenhetsdörren isade det sig i bröstet. Han var där.

Han hälsade med ömklig röst och påstod att han var sjuk. Han såg inte sjuk ut. Han hade just varit iväg på en flera dagars fotbollsresa vilket alltid innebar en massa supande. Jag var bara så arg och skärrad över att han var hemma och inte hade förvarnat mig. Jag började ändå packa.

Mitt i allt växlade hans vänliga men lidande attityd. Han blev rasande. Jag skulle packa mitt täcke men han blev arg för att han då skulle tvingas köpa ett nytt. Han behöll i princip alla möbler. Jag fick köpa det mesta nytt. Men det var en katastrof för honom att behöva köpa ett täcke. Anledningen till att han var arg var en annan skulle det visa sig, den ska jag berätta om en annan gång. Han skällde och skällde och sa att jag borde spärras in på mentalsjukhus. Jag sprang därifrån med det lilla jag hade packat. I den stunden lovade jag mig själv att aldrig mer i mitt liv vara ensam med honom. Än så länge har det hållit.

Jag kan fortfarande höra hans jävla sörplande av det där finrexinet (ett febernedsättande preparat som man rör ut i hett vatten, finns i Finland) som jag hade köpt. Gud vad han hånade mig när jag köpte det. Men sörpla i sig det kunde han.

Är du på väg att gå? Förbered dig på att hans bakhåll kommer så fort du lämnar ryggen fri. Var inte ensam med honom. Särskilt inte i hans lägenhet.

Fel om kärlek

Jag gillar Daniel Adams Rays låt "Gubben i lådan".
Men jag tror bestämt att han är lite psykiskt misshandlad av den som han tillägnar låten till.
Han sjunger:
"Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks, för dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt och jag har ingenting kvar, för dig ska jag göra det tusen gånger om."

Vi systrar vet hur texten borde gå egentligen:

"Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks, för dig ska jag aldrig göra det igen.
Jag har givit dig allt och jag har ingenting kvar, för dig ska jag aldrig göra det igen."

Eller hur ;-)?

God ny vecka syster!

Ännu en morgon som var min egen.
Radio i lugn och ro. Behöver inte stressa upp för att fixa frukosten åt oss. Fixade alltid frukosten. Jag gjorde det av omtanke, men också av ängslan. Det var ett försök att börja dagen bra för oss, så att det kanske skulle bli en lite bättre stämning.

Kanske en lite bättre.

I efterhand vet jag inte om mina insatser gjorde skillnad. Jag vet att de inte gjorde tillräcklig skillnad. Det blev ju aldrig tryggt och glatt och bra.

Nu lyssnar jag gärna på denna peppiga låt på morgnarna. Spelar min egen musik, högt och glatt, utan att någon grymtar eller rynkar på näsan. Skönt. :-).


Rise and shine - The Cardigans, youtube

Helg i arbetets tecken

Hej Syster jobbar helg, därför är jag lite försvunnen. I dag ska jag jobba i tio timmar, men jag känner mig full av energi. Det börjar bli varmt, det börjar bli vår och våren är en så härlig tid för läkande. Jag tänker på tiden som väntar. Att det blir så fint med sommar. Att jag kommer att möta många fina människor. Att jag kommer att vara snäll mot mig själv.

Med honom, ojoj. Semestern var så mycket ångest. Alla mina förväntningar blev så kristallklara, och när han stack hål på dem, slamsade sönder dem blev det så extra tydligt allt, min smärta. Fy vilka gräl vi har haft under sommarsemestern. Några av de värsta minnena kommer från den tiden.  Det var som att han kände, och blev ännu värre av att ha extra mycket makt över mig. Att dela dygnets alla timmar var väldigt slitsamt på många sätt, även om det fanns fina stunder också.

Hur brukade era semestrar vara?

Två i en

Han kunde vara helt främmande samurajen.

Det känns som att han inte alls passar ihop med bilden av varma kramen

Kärleksblicken

Stoltheten över mina bedrifter.

Frågorna om hur jag har haft det.

Middagen och kvällsmaten.

Trevliga kvällar med vänner.

Berömmet och önskan om pussar.

Gulliga smeknamn och famnen som aldrig tar slut.

*

Men på nätterna när jag drömmer gör han sig påmind.

Och till vardags kan jag ana honom.

När man får en grymtning till svar på en kul kommentar

när man blir tilltalad som att man ingenting alls förstår,

när ögonen himlar åt en,

när man möts av kommandon

när det blixtsnabbt drar in en kyla i blicken som man tyckte log

när alla människor i omgivningen är idioter på något sätt

och kramen slutar med en lätt men bestämd knuff.

*

Länge trodde jag att det var två skilda sidor som agerade. Det är först nu jag ser även elakheten som en del av hans person. Jag ser hur växelverkan mellan gott och ont var en del av spelet och att även mycket av välviljan var manipulation egentligen. Ser du en eller två personer?

Sköna ilska

De senaste dagarna har jag mest varit arg på honom.

Det är så skönt att få vara arg. En styrka som ger en massa energi, nyss städade jag lägenheten när jag kom hem, av bara farten. Jag lyssnar på arg musik och känner att jävlar, jävlar vad dum han är.

Så skönt att känna det. Att släppa fram det.

Jag hade dessutom ett befriande möte med en vän som det skar sig med i höstas när tumultet efter separationen var som värst. Vi nådde fram till varandra, hon förstod mig. Jag lyftes upp ett snäpp i trappan mot självständighet. Så viktig kan omgivningens förståelse vara. Självklart når man sitt mål ändå, men med andras hjälp och stöd går det så mycket lättare.

Ha en skön kväll systrar! Jag tänkte ut och äta gott :-)!

Arg inspiration får du om du klickar här

Alkoholen

Det är inte bara den du är när du är full som gör mig illa.

Det är lika mycket mannen dagen efter.

Han gömmer dig bakom en lealös degig och grinig figur

och dröjer sig kvar som en retlig spänning även nästa kväll.

Det är inte bara din fylla som sårar.

Det är drömmarna om det liv jag vill leva med dig

I stort och i smått,

men som allt som oftast fastnar i os av pizza och kebab

och litervis med coca-cola när den där lediga tiden äntligen infinner sig.

*

I efterhand tänker jag nästan att det var tur att alkoholen fanns med. Den blev påtagligare än allt det andra. Den var det enda han inte lyckades kollra bort mig ifrån. Jag visste hela tiden att jag tyckte att han gjorde fel. Men eftersom jag trodde att han respekterade mig trodde jag att han skulle vilja jobba med det till sist. Men jobbade han med det? Inte alls. Inte på allvar. I stället skällde han ut mig för att jag mådde dåligt av att se honom så full när det hände. Delar av det värsta han gjorde mot mig var också när han var full. Men efteråt vet jag att elakheten sträckte sig så mycket längre.

Han tillät mig bara vara glad

Du som inte finns här när jag behöver dig.

Du gömmer dig hellre än tar mig i din famn.

Tills jag är i balans och det kan bli någon slags normal kväll.

Du kan gå efter det om du vill.

Men inte så här. Gör inte så här.

Ryck inte på axlarna och gå.

Var inte likgiltig mot min smärta eller ilska, även om du inte förstår den.

Visa att du älskar mig även när jag inte är glad eller försöker muntra upp dig.

*

Jag fick bara vara ledsen en kort stund med honom. Då kunde han krama mig en stund, men snabbt bli otålig. Om jag inte samlade mig snabbt kunde han skälla på mig, eller kalla mig instabil. När jag var stressad, sur eller arg fick jag alltid hårda tillsägelser eller höra att jag överdrev att jag var tråkig att leva med. När jag var tyst började han fiska efter om det var något fel, att jag var trött eller funderade på annat dög inte som svar, han trodde alltid att jag markerade något med tystnaden. Jag fick inte uttrycka några negativa känslor med honom. Så jag var glättig och trängde undan och log och försökte vara rolig. 

Han då? Han fick vara hur ilsken, taskig, stressad, sur, tjurig, lättretad som helst. Jag tror faktiskt aldrig att han behövde lägga band på sig. Jag förväntades ge och ge och ge tills han lugnade sig. Men jag fick aldrig detsamma tillbaka.

Känner du igen dig?

En imponerande kvinna

Kvällens låt blir en av de vackraste låtarna jag vet just nu. Med en hemskt fin och stark kvinna som vågar gå sin egen väg i livet. Gör det ni också. Det är värt mer än ett försök.

Jag ger mig inte - Eva Dahlgren, spotify

Jag ger mig inte - Eva Dahlgren, Youtube

Döljer sanningen, jag
Säger sånt jag vet charmar dig
Men du vi har
Du vi har hört allt förut
Djupa, vackra ord om sånt
Som jag vet inte skakar dig
Allt för att
Allt för att döva dig en stund

Du, jag ger mig inte
Du, jag är fri att säga nej
Jag gör som jag vill och lite till
Du slår och bygger höga hinder mot sånt
Som kan krossa din illusion
Om att liten alltid blir stor

Gömmer känslorna, jag
Säljer sånt jag vet passar er
Allt för att
Allt för att leva ännu ett tag
Med en sargad själ, så
Så är jag massans träl som ska kittla er
För att ni ska kunna drömma er bort

Du, jag ger mig inte
Du, jag är fri att säga nej
Jag gör som jag vill och lite till
Du slår och bygger höga hinder mot sånt
Som kan krossa din illusion
Om att liten alltid blir stor

Fint bloggtips

Isabelle Söder driver en underbar blogg på www.unt.se/seriebloggen.
Där gör hon på en ruta ofta mycket träffsäkra observationer av människors beteenden. Ibland ställer hon också saker på ända på ett sätt som får en att le och faktiskt tänka till. Är inte det här relevant för oss till exempel? :-)

Nybalansen

Jag vet att det var rätt.
Det är inte det som får mig att vackla.
Kanske är det lite som att komma till ett nytt land.
Även om man behärskar språket en aning får man jobba väldigt hårt med allt som är vardag för andra.

Vissa dagar är allting spännande och nytt andra längtar man bara efter ett hem där man inte behöver anstränga sig men det hemmet känns hemskt långt borta.

Det finns ingen puttrande kastrull att bli inbjuden till en torsdag. Det finns aldrig någon puttrande kastrull om man inte själv sätter igång den.

Och invånarna i det nya landet förstår inte hur en som skrattar nästa dag kan känna sig så främmande och utsatt.

Invånarna i det nya landet förstår inte hur en som är så stark att hon tog sig till en ny kontinent i nästa stund inte orkar ta ett enda initiativ.

Hur det känns som hebreiska när man ska förklara sig.
- Omöjligt att ge sig in på.

Fast några förstår och när det inträffar och man får vara med dem är det som att träffa landsmän i främmande land: ingenting känns svårt och man kommer ihåg vem man själv är. Man kommer ihåg vad man har åstadkommit och får ny vind att fylla seglen med.

*
Så här kändes det några veckor efter separationen, och ännu ibland kan det kännas så. Talar människorna omkring dig ditt språk? Förstår de dig?

Hon som inte vill se

Hon som inte vill se ser det som jag såg.

Jag har slitit ut mina skeva linser och stampat dem obrukbara.

Men hon som inte vill se ser det jag såg.

En man som är värd att älska.

Krypet har henne i sina klibbiga nävar.

Hon klappar hans stickiga kropp i takt med att händerna blir tunnare och tunnare.

*
Ibland tycker jag synd om alla kommande människor som kommer att hoppas på det hopplösa med honom. Men så tänker jag på att den styrka jag kommer att ha byggt upp i efterhand kommer att vara så mycket större än den jag hade förut. Helt bortkastat var det inte.

Tänker drömma om det lätta

Love's like a butterfly

Det ska vara lätt och mjukt, kärleksfullt och ömt.

Tillitsfullt och stöttande. Uppmuntrande och omfamnande.

Allt det han nekade oss ska vi hitta i andra sammanhang.

Tycker du någonsin synd om honom?

Tänk då på att han har fått tusen gånger tusen gånger tusen chanser.
Att han skulle ha kunnat behandla dig bra varje dag.
I stället behandlade han dig illa.

Tycker du någonsin synd om hans trasiga jag?

Tänk då på att du har försökt förklara varför du har mått dåligt om och om igen
men att han bara har vänt det emot dig. Han hade kunnat hålla om dig, fallit på knä och säga snälla snälla snälla förlåt, jag ville aldrig göra dig illa och jag ska göra mitt yttersta för att aldrig göra det igen. Och sen aldrig någonsin gjort dig illa igen. Men i stället fortsatte han att göra dig illa, allt mer illa.

Tycker du att han ser liten ut nu när du har gått eller är på väg att gå? Att hur ska han kunna klara det själv, det är ju bara du som förstår honom?

Tänk då på att han bara har spottat på din förståelse. Att han har huggit när du har försökt hjälpa. Att din omtanke mötte hån. Att han aldrig lyssnade, aldrig ville förstå, aldrig ville ta ansvar för sin del.

Tänker du att han skulle behöva någon?
Tänk då på att han aldrig såg till dina behov, att han behandlade dem som att de inte fanns, som att de inte betydde något, som att de var något trivialt. När han borde ha tyckt att dina behov var otroligt viktiga.


Tänker du att du saknar hans famn ibland?

Tänk då att du aldrig aldrig visste om den skulle vara öppen eller stängd.

Så tycker du någonsin synd om honom?

Tänk då på alla oändliga chanser han har fått

alla minuter, dagar, veckor, månader, år som han har fått. Tusen chanser tusen tusen chanser som han aldrig tog.

Ändå har han mage att tycka synd om sig själv och prata illa om dig.

Men han har bara sig sig själv att skylla.
Så skyll allt på honom och gå vidare.
Och om du kastar en enda blick över axeln är det för att du är oändligt storsint. Inte för att han förtjänar det.

*

Passande låt att avrunda med - youtubelänk

Lady gagas nya peppar

Heja!
Det kommer fler och fler låtar om rätten att få vara som man är. Att stå upp för det och gilla sig själv. Lady gaga är näst på tur med låten
Born this way.
Här är texten:

It doesn't matter if you love him, or capital H-I-M
Just put your paws up
'Cause you were born this way, baby

My mama told me when I was young
We're all born superstars
She rolled my hair, put my lipstick on
In the glass of her boudoir

"There's nothin' wrong with lovin' who you are"
She said, "'Cause He made you perfect, babe"
"So hold your head up, girl and you'll go far,
Listen to me when I say"

I'm beautiful in my way,
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way

Don't hide yourself in regret,
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way
(Born this way)

Ooo, there ain't no other way
Baby, I was born this way
Baby, I was born this way
(Born this way)
Ooo, there ain't other way
Baby, I was born this way
Right track, baby
I was born this way

Don't be a drag, just be a queen
Don't be a drag, just be a queen
Don't be a drag, just be a queen
Don't be!

Give yourself prudence and love your friends
Subway kid, rejoice the truth
In the religion of the insecure
I must be myself, respect my youth

A different lover is not a sin
Believe capital H-I-M (hey, hey, hey)
I love my life, I love this record and
Mi amore vole fe yah

I'm beautiful in my way,
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way

Don't hide yourself in regret,
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way

Ooo, there ain't no other way

Don't be a drag, just be a queen
Whether you're broke or evergreen
You're black, white, beige, chola descent
You're lebanese, you're orient
Whether life's disabilities
Left you outcast, bullied or teased
Rejoice and love yourself today
'Cause baby, you were born this way

No matter gay, straight or bi
lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby
I was born to survive
No matter black, white or beige
chola or orient made
I'm on the right track, baby
I was born to be brave

Ooo, there ain't no other way
Baby, I was born this way
Baby, I was born this way
(Born this way )
Ooo, there ain't other way
Baby, I was born this way
I'm on the right track, baby
I was born this way

I was born this way, hey!
I was born this way, hey!
I'm on the right track, baby
I was born this way, hey!

Om den kamp vi går igenom

Jag är ännu i min lilla bubbla.

Men jag gör små trevande petförsök att ta mig ur.

Jag har såpbubblor i badrummet.


I min lilla bubbla finns jag själv, så mycket mer plats finns det inte.

Jag har till exempel inte alls kommenterat saker som jag givet skulle kommentera annars.

Jag har släppt många intressanta tankar till marken istället för att låta dem växa.

Det har inte funnits energi nog, inte hjärnkapacitet nog att förhålla mig till allt jag vill förhålla mig till.


Sakta men säkert blåser jag inuti bubblan så att den växer.

Då ser jag mer än bara det som är precis framför ansiktet.

Då förmår jag ställa frågor

Då förmår jag le och mena det jag ler.

Då förmår jag att fastna i något jag läser.

Då förmår jag att ta in något mer.


När bubblan spricker är jag redo igen.

Och starkare än jag någonsin har varit.

Då är allt möjligt.

*
Tillägnat dig som är i uppbrottets allra närmaste turbulenta tid. Tillåt dig själv att vara i bubblan ett tag. Det kommer att bli bra. Allt kommer att ordna sig. Du är stark.

En bra beskrivning

Hej systrar på kvällskvisten.
Jag försöker att inte vara en nattsuddare men har svårt att disciplinera mig. Jag gillar att vara uppe på kvällen.

Jag tänker just nu på texten i Katy Perrys låt Pearl och fascineras av att ett av de album som är ett av Spotifys allra mest genomlyssnade innehåller en låt med en sådan text. Kanske finns det hopp om mänskligheten i stort?

Godnattkram!


Pearl

She is a pyramid
But with him she's just a grain of sand
This loves too strong like mice and men
Squeezing out the life that should be let in

She was a hurricane
But now she's just a gust of wind
She used to set the sails of a thousand ships
Was a force to be reckoned with

She could be a statue of liberty
She could be Joan of Arc
But he’s scared of the light that’s inside of her
So he keeps her in the dark

Oh she used to be a pearl
Oh yeah she used to rule the world
Oh can't believe she’s become a shell of herself
Cause she used to be a pearl

She was unstoppable
Moved fast as like an avalanche
But now she’s stuck deep in some man
Wishing that they never ever met
She could be a statue of liberty
She could be a Joan of Arc
But he’s scared of the light that’s inside of her
So he keeps her in the dark

Oh She used to be a pearl
Oh yeah she used to rule the world
Oh can’t believe she’s become a shell of herself
Cause she used to be a

Do you know that there’s a way out
There’s a way out
There’s a way out
There’s a way out
You don’t have to be held down
Be held down
Be held down
Be held down

Cause I used to be a shell...
Yeah I let him rule my world
My world Oh yeah

But I woke up and grew strong and I can still go on
And No one can take my pearl
You don’t have to be a shell, no
You’re the one that rules your world, oh
You are strong and you’ll learn
That you can still go on
And you’ll always be a pearl
She is unstoppable

Jodå...

Stranda mig inte sa jag

Nej då sa han.

Sen strandade han mig.

*
Och JAG undrade varför jag kände mig otrygg, klandrade mig för att jag kände mig otrygg, känns det bekant?

Superhjältepakten

En kväll slöt vi en superhjältepakt.
Superkvinnorna har tagit sig upp ur sina hålor.
De är trötta på att spela döda.
De kommer att flyga som missiler.

Vi har leenden och eldkastare och kulsprutor som förintande starka vapen.
Och vi är färdiga med att ta skit.
Vi flyger för kärleken,
för att kärleken är större än bara en enda stor kärlek.
För att vi kommer att älska igen,
men för att vi aldrig mer ska slänga våra liv framför någons fötter.
För att alla människor som kan ge och ta emot
kan vara lika stora.
Först då behöver ingen huka i någon annans skugga.

Ett smärtande minne

Jag är inne i ett smärtande minne. Det betyder att jag har kommit ganska långt i bearbetningsprocessen. Jag vågar se en av de saker som smärtade mig mest.

Vi hade folk hemma. Mest hans vänner. Vi hade middag som blev fest och vi skulle ut. Men han ville inte att jag skulle följa med. Hans kompisar försökte skoja bort det och övertalade mig att följa med. Han var arg och vresig och elak och full. På fyllan kom hans rätta jag fram inser jag i efterhand. Han kunde inte dölja det då. Kanske det var det som var skönt för honom med att dricka, att han fullt ut kunde låta grymheten blomma.

Väl på krogen försökte han ta på mig, men jag var sårad sedan tidigare, ville inte. Han gick iväg en sväng. Jag pratade med hans vänner. Han kom inte tillbaka, till sist gick jag efter honom. Jag såg honom på dansgolvet. Han snackade med två tjejer. Först tog han den ena på rumpan, sen den andra. De avvisade honom, han fortsatte. Jag sprang därifrån.

Jag sprang hem, packade mina grejer, stack till två vänner. Messade honom först dagen efter. Var helt knäckt och kränkt och förnedrad och tänkte att fan, gör han det här på fyllan när jag är med, vad gör han inte annars?

Det var så tydligt i sin respektlöshet.

Sen då? Efter en vecka diskuterade vi. Han pratade omkull mig. Fick mig att tro att det var för att han inte var attraherad av mig som han hade gjort det (Ville visst ändå fortsätta med mig. Konstigt nog.). Det slutade med att jag bestämde mig för att jobba hårdare för att göra mig attraktiv. Jag bytte klädstil, köpte sexiga underkläder. Jag vet i efterhand hur jävla vacker jag var. Men han fick mig aldrig att känna mig vacker.

Jag gråter dessa dagar. Hennes tårar. Hon som trodde på honom, som försökte. Jag gråter för att jag vet att det han sa om attraktionen, det var hans medvetna sätt för att slå klorna i mig. Att rättfärdiga sitt svek, att slippa be om ursäkt, att kunna vara ursäktad för att han inte respekterade mig. Jag gråter för att det han gjorde var så jävla jävla illa och att jag ändå tog på mig ansvaret.

Jag vet att jag måste möta detta minne. Men det kommer att värka kvar i mig länge ännu.

Vilken jävla idiot han var. Och hur mycket bättre jag förtjänade. Och jag vill bara krama den jag var då och säga vackra, underbara, sexiga, härliga, du förtjänar att bli behandlad så mycket bättre.

Resande

Jag står framför ett öppet landskap.

Men långtifrån öde.

Där ryms min framtid med alla vackra möten.

Alla historier som ska rullas upp.

Jag tar ett kliv i taget.

Och blir lite klokare.

Jag är resande.


Kanske har jag rest

även när det kändes som att inget kunde ta mig vidare.

Små och stora människor

I de flesta människor bor det en liten människa och en stor människa.
Den lilla människan skapar sig makt genom att trampa ner andra.
Den stora människan tar sig fram genom att ge, genom att ge kärlek.

Den lilla människan kan egentligen aldrig bli större, den kan aldrig växa, den kan bara klamra sig fast vid sina fula tekniker.
Ändå låter många människor den lilla människan styra över dem.
Därav kommer all jäkelskap, alla manipulationer, alla elakheter till för att stuka andra.

Den stora människan växer däremot så fort den möter och delar med andra stora människor, den kan bara bli större och större.

Ändå lever många i villfarelsen att det är den lilla människan som är mäktig och stor. De ser inte hur mycket starkare den stora människan är utan behandlar den sidan som om den vore en slags svaghet.

Jag kan alltid se den stora människan i en person. Men hos allt för många sitter den fängslad och kan bara blicka ut mellan gallren som den lilla människan har satt upp.

Mitt i småsintheten kan man se en ärlig blick skymta förbi. Som innerst inne vill älska och bli älskad.


Då värker det i hjärtat att jag inte kan komma förbi den lilla ettriga jäkeln som härskar och har makten.
Samtidigt som det hjälper mig att veta att även om den försöker sätta sig på mig eller sätta sig över mig så är det i själva verket jag som är stark.

Jag är den stora människan, som ingen kan sätta bakom några galler. Och som ömt vyssjar sin lilla människa. Så att den allt som oftast gör det enda den kan känna sig tillfreds med: sover.

Inte ensamma

Titta vad som händer när man skriver ordet vad i googles sökruta. Då får man upp de vanligaste sökningarna. På plats nummer fyra kommer en fråga vi bra gärna skulle vilja ha svar på.

Vi är inte ensamma om det.

Så vad är kärlek för dig?





Kram!

Att stå upp för sig själv

 
Det enda rätta om man ska må bra i livet är att stå upp för sig själv.
Både genom att värdesätta sina kvalitéer och genom att stå för och försvara sina behov.

I början kan det kännas svindlande svårt. Det är hjärtklappning och rodnad och rösten blir gäll.
Efteråt känner du hur du växer, hur du slappnar av, hur du ler av tillfredsställelse.

Och det bästa är att efterhand när du fortsätter att stå upp för dig själv kommer du att älska dig själv mer, vara mer försonande, kunna rannsaka dig på ett rimligt sätt och på ett mer naturligt sätt ta din plats.

Till sist kommer det naturliga förhållningssättet vara att stå upp för dig själv. Hjärtslagen blir lugna, handslaget fast, rösten djup, du slipper känna motståndet, jag lovar att det går att träna bort. Det märkliga är att du också kommer att upptäcka att du alls inte kör över andra människor bara för att du är din egen allierade. Du kommer att upptäcka att du kan visa dem mer respekt och har större marginaler att lyssna på dem. För på det stora hela gör det ingen nytta för någon om du låter andra köra över dig. Då blir du bara till lite mos på tågspåren i stället för en aktör som bidrar till en bättre infrastruktur.

Hans skeva värld

Att laga mat åt en samuraj

Man börjar för att det är roligt att ge

och fattar ingenting när första hugget kommer.

Nu är han arg för att jag satte lime i pastasåsen.

Jag borde ju fatta att han ville ha bacon i och inte någon vegetarisk skit.

Och till bacon kan man ju för sjutton inte ha lime, är jag dum i huvudet?

Sen äter han under tystnad.

Mumlar surt som svar när jag försöker prata.

Vad gör jag?

Låter tuggorna växa och tror på något sätt att allt är mitt fel.

Det kan ju inte vara roligt att få lime till bacon, stackars samuraj.

Och jag kan ju kanske inte det här med mat, tänk vad han får stå ut med lilla samurajen.

Så jag bestämmer mig för att vara lite extra snäll nu.

*
Har du som jag tagit ansvar för hans dåliga beteende? Bett om ursäkt för någonting som egentligen var hans fel? Hans oberättigade attack?

Unapology - Yohanna Troell
 

En liten jävel och en väldig gudinna

Vi är här. Vi har orden som beskriver det. Psykisk misshandel.
Kanske är du osäker på om det var det, kanske har du insett att det var det, kanske ska du gå, kanske har du gått, kanske har du kommit igenom det och ut på andra sidan. Den där livet börjar igen.

En sak är säker. Genom att medvetandegöra oss börjar vi lösgöra oss.
När vi börjar lösgöra oss börjar vi växa. Och i takt med att du växer kära syster kommer du att märka en häftig sak. Han krymper.

Först är han nästan lika stor som tidigare, sen börjar ni vara jämnlånga, sen når han dig till pannan, sen till hakan, sen krymper han ett ganska stort snäpp, till naveln, sen till knäna. Sen, sist, till sist är han som en liten vettvillig illvillig tufsig jäkel i chihaua-storlek. Så liten att du kan ta bestämd sats med din fot och stampa på honom och gå därifrån, eller sparka iväg honom så långt bort att du inte hör vad han gläfsar för trams längre.

För det är trams. Det kanske lät vettigt, det kanske låter vettigt, men det är trams som kommer över hans läppar.

Kvällspepp

Hej vackra syster!

Nu är Hej syster på plats hemma igen. Lite mör efter en lång resa, men glad att jag känner att det är så skönt att få vara här. Jag hann komma ihåg hur det var att komma hem till honom när vi bodde ihop och jag hade varit borta. Jag fick aldrig det där glada varma välkomnandet jag hade längtat efter. Han ville inte ge mig känslan av att ha varit efterlängtad.


Och när jag var bortrest då kände jag alltid en diffus oro på grund av hans oberäknelighet.

Men i helgen fick jag vara så lugn och glad och utan oro och ikväll, som varje kväll numera kan jag slappna av fullt ut hela tiden. Jag kan låta väskan vara ouppackad. Jag kan vila inför arbetsdagen. Göra som jag vill.

Hur har du haft det i helgen då? Hoppas bra?
Nu är jag här igen.

Och nu peppar vi med en mycket klok låt.
Pink - Fucking perfect - youtube

Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around

Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!

You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred... such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same

Oh, pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me


The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?

Why do I do that..?

Yeah, oh, oh baby, pretty baby..!
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel
Like you're nothing, you're f*cking perfect to me
You're perfect, you're perfect!
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty please, if you ever feel like you're nothing
You are perfect to me....

När man nästan såg, blundade och vaknade

När man känner sig så stark och har så mycket energi

Då är fallet ganska hårt när allting rasar.

Jag har jagat mig blind efter din bekräftelse

Aldrig riktigt fått den. Jagat vidare.

Sökt den du var när jag föll en gång.

 

Och man ligger i en liten hög och tänker att om bara om,

om det hade kunnat ändras om han kunde förstå, då skulle jag läka på ett litet ögonblick.

*

När det vacklar. Då vacklar hela jag.

Jag vill göra mig liten och gömma mig.

Jag vill krypa fram och låtsas som att det här aldrig hände.

Sedan fortsätta som ingenting.

Samtidigt som jag vill skrika låt mig vara.

  

*

Återigen

kravlar jag mig upp och gör mig liten.
I värmen där allting smälter.
Och knutarna försvinner.

Ännu en gång drar jag mig tätt intill i skrymslet
och glömmer mig själv.
För att jag vill glömma.
För att jag inte orkar komma ihåg.

*

Ett stilla lugn
när ovädret har lagt sig
jag har lagt mig
i det upprivna rummet
och du är fortfarande densamma
men jag vet inte var jag har mig själv.
Annat än att jag har mig själv
och det är oftast mycket
men ibland väldigt lite.
Fast det ser ut som att stormen har lagt sig
och det känns som att jag andas igen.

*

När jag vänder på kudden har tårarna torkat.

Så jag vänder och vänder och vänder.

Och dagar blir till nya och jag intalar mig att allting är bra.

På nätterna hägrar samma besvikelser.

Kudden är torr men den minns.

Och en dag hjälper det inte att vända längre.

*

En dag vet jag att det enda sättet är att frigöra mig.

Jag vet att jag måste kapa nu.

Inte glömma allt fint, men se det som en biverkning.

Den röra du har försatt mig i beror inte på mig.

Det är du, det är DU som har gjort att jag mår så här.

***

Bra affär?

Jag miste dig

Men vann mig själv

Jag börjar tycka att det var en väldigt bra deal.

Pedanterier

Hej fina systrar!

Jag läser era kommentarer, men har inte möjlighet att svara just nu, men min känsla är att vi gör något fint här tillsammans, vi är på rätt väg, vi hjälper varandra i det och vi dömer inte varandra.

Jag har en skön solig läkande helg med fina vänner, där allt får existera. Det är så skönt och gör att framtiden känns mycket mera möjlig och spännande.

I vanlig ordning när jag är på besök hos folk numera får jag förvånade reaktioner när jag har diskat, jag gör det av bara farten. Städar undan snabbt. Sån var jag inte förut. Numera svarar jag på ett sätt som gör mig själv full i skratt "Ja, några fördelar ska man ha av att ha levt med en pedant". Sanningen är att jag har bättre ordning på saker numera än tidigare, innan honom och att jag faktiskt trivs med det. Samtidigt njuter jag av att lämna disken ibland, låta saker ligga där jag släppte dem. Jag vet att jag kommer att ta tag i det sen. Ingen granskar mitt hem, ingen dömer det. Jag behöver inte springa runt som en skållad råtta och ställa saker i ordning för att förekomma kritik.

Och det är så skönt att känna att man får vara ifred i sitt eget hem. Man har rätt att få vara i fred. Ett hem ska vara en viloplats.

Känner du igen dig i liknelsen den skållade råttan?

Kram!

Inspirationskällor

Vad inspirerar dig?
Vem inspirerar dig?
Vem känner du dig inspirerad tillsammans med?

Kvällens hemläxa går ut på att hitta var vi kan vända oss för att bolla idéer om vår framtid och hur vi kan hitta lust att söka efter vad som är rätt för oss, vad vi vill göra med våra liv. Skriv en lista på saker som väcker din inspiration. Skriv sedan en lista på inspirerande personer i din omgivning.

Låt dessa inspirationskällor bli platser att gå till när du är tom på idéer. Låt dessa inspirerande personer vara dem som du rådfrågar inför framtiden.

Personer som oroar sig för oss riskerar att sänka oss i det avseendet. De kanske är jättebra på attt lyssna på och bekräfta dina känslor, eller jättesnälla och ställer upp praktiskt. De kanske har lättare att förstå hur jobbigt du har haft det. Men fråga inte en orolig människa om framtidsråd. Efter vad du har gått igenom har du tillräckligt med tvivel på dig själv ändå. Och samtidigt skonar du de oroliga människor från att stressa upp sig och bli oroliga över dig.

Det är ju inte så att du kommer att fatta förhastade beslut för att du vänder dig till folk som tror på sin förmåga.

Kram!

Hej syster är på resa

Hej fina systrar!

Hej syster är på resa i helgen. Ibland behöver man så mycket bara byta miljö och vara med goda vänner. Omfamnas av lugnet.

Så om jag inte svarar är det därför. Jag kommer att svara på era kommentarer, men sannolikt först på söndag. Under tiden går jag in då och då och publicerar era kommentarer så ni får jättegärna peppa varandra lite extra.

Och ni får gärna fundera på frågor som ni har till mig. Skriv era frågor i kommentarsfältet så ska jag svara på dem så gott det går när jag är hemma igen.

All styrka till er. Lyssna på hej systers peppmusik och läs kvällens inspirationsinlägg som kommer strax.

Kram!

Klokhet botar inte

Du säger när du är som elakast

Att jag inte är klok.

Jag vet då allra säkrast

Att jag har varit alldeles för klok med dig.

Jag har försökt förstå dig alldeles för länge.

Men vad hjälper det att förstå varför någon är elak

när den inte slutar vara elak?

*

Vi behöver acceptera att vi är maktlösa. Att han inte vill förändra sig. Då hjälper ingenting vi gör. Ingenting kommer att förändra honom åt honom. Det enda som hjälper är att hjälpa oss själva, så vi klarar att gå. 

Trodde du också att det han gjorde var mer okej bara för att du förstod? Förstod att han haft en svår uppväxt, att han var stressad eller vilken bortförklaring som gällde för stunden. Han förstår att han gör fel och att det får dig att må dåligt och kanske vet han också varför han gör fel men han har inte ändrat på det under hela den här tiden. Kan du se att han aldrig kommer att ändra på det? Och att även om han ändrar på något är det för mycket som är fel? Försök.

Tomma löften

Alla säger att jag var stark då

På den tiden, redan på den tiden var jag väl stark säger de.

Och det kanske var så.

Det kanske inte var svaghet att tro

Att en uppslukande kärlek

inte skulle behöva sluka mig.

Jag trodde på vartenda ord han sa.

Vartenda ord gav mig en möjlighet

trodde jag.

Såg inte hur vägen blev smalare och smalare.

För alla lovande ord.

*

Lurade han er också, med guld och gröna skogar? Så att ni skulle vara bländade, tro att det var av kärlek och omtanke som han sedan kväste er bit för bit?

Det han stal

Han fick mig att gå ifrån det jag trodde på

Fick mig att tro på att det jag tror på inte är så viktigt.

Fick mig att satsa på saker som inte betydde något.

Fick mig att tro att det var värt det.

Gav ingenting,

Ingenting

Som kunde göra det värt det.

*

Nu ska jag hitta tillbaka till det jag tror på till det jag tycker är viktigt. Nu ska vi hitta tillbaka systrar.

Zee Avi – I Am Me Once More

Den låt som hjälpte mig

Eftersom ni är flera som går igenom en tuff fas nu försöker jag att tänka tillbaka på vad som har hjälpt mig. Jag har varit där ni har varit, saknat, haft svårt att acceptera, skuldbelagt mig, varit rädd, ja, det mesta av det ni beskriver känner jag igen. Jag förstår att det är jobbigt. Tufft. Men även om det inte känns som att ni kommer någon vart eller det känns som att det går långsamt är ni på väg framåt. Sakta men säkert har ni börjat ta en ny riktning. Ni har börjat lösgöra er. Det är bra. Och det är rätt.

Jag har redan sagt att musiken hjälpte mig. Vid sidan av Lisa Ekdahl var det två låtar som betydde mest för när jag bestämde mig för att gå.

Den ena var A womans worth - Alicia Keys den berättar om hur en man bör behandla sin kvinna. Den hjälpte mig att bekräfta så mycket av min längtan. Mina behov. Och hjälpte mig att inse att jag inte skulle få det av honom.

Den andra, som jag rekommenderar om man behöver hjälp att släppa själva känslorna för honom är Mean - Taylor Swift
oj, den har jag lyssnat på så mycket. Den är så skön. Den handlar om hur liten, ynklig och elak han är och om hur stora och starka vi är den dag vi bara slipper honom.

Här är texten:

You, with your words like knives and swords and weapons that you use against me
You have knocked me off my feet again got me feeling like I'm nothing
You, with your voice like nails on a chalkboard, calling me out when I'm wounded
You, pickin' on the weaker man

Well, you can take me down with just one single blow
But you don't know what you don't know

Someday I'll be living in a big old city
And all you're ever gonna be is mean
Someday I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean

Why you gotta be so mean?

You, with your switching sides and your walk-by lies and your humiliation
You, have pointed out my flaws again as if I don't already see them
I'll walk with my head down trying to block you out 'cause I'll never impress you
I just wanna feel okay again

I'll bet you got pushed around, somebody made you cold
But the cycle ends right now 'cause you can't lead me down that road
And you don't know what you don't know

Someday I'll be living in a big old city
And all you're ever gonna be is mean
Someday I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean

Why you gotta be so mean?

And I can see you years from now in a bar, talking over a football game
With that same big loud opinion but nobody's listening
Washed up and ranting about the same old bitter things
Drunk and grumbling on about how I can't sing

But all you are is mean
All you are is mean and a liar and pathetic and alone in life
And mean, and mean, and mean, and mean

But someday I'll be living in a big old city
And all you're ever gonna be is mean, yeah
Someday, I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean

Why you gotta be so mean?

Someday, I'll be, living in a big old city
(Why you gotta be so mean?)
And all you're ever gonna be is mean
(Why you gotta be so mean?)
Someday, I'll be big enough so you can't hit me
(Why you gotta be so mean?)
And all you're ever gonna be is mean.

Som en samuraj

Det allra värsta är samurajen

som hoppar fram

när jag påtalar problemen för dig.

Han skrattar åt parterapi och kallar mig känslomässigt svag

Han rackar ner på mina syskon, mina vänner, mina åsikter, mina värderingar.

Han säger att jag är ful och uppmanar mig att göra slut

och det som är värre än värst är att allt det där får mig att vackla och gråta

så att han kan peka finger och säga att han hade rätt, jag är allt lite störd och svag

och sen säger han åt mig att hålla käft. Att han inte orkar se eller höra mig mer.

Och jag har återigen tappat tråden.

*
Känner ni igen situationen? Kan ni se att det inte är konstigt att man blir totalt bortkollrad? Stressad? Allt han gör syftar till att slippa undan, att trycka till dig. Det finns ingen kommunikativ vilja.

Vilken tur

I dag vaknade jag med känslan: Vilken tur att jag vaknade upp ur den där relationen.

Vilken tur att det är över nu.

Kroppen mindes känslan av att alltid vara på sin vakt, alltid orolig, aldrig veta hur han skulle bete sig.

Jag slipper, jag slipper, jag slipper honom nu!

Sen tänkte jag efter ett tag och insåg att det inte var fråga om tur.

Det är fråga om en stor styrka. En inre integritet som har ropat på mig hela den här tiden.

Till sist vågade jag lyssna. Det var väldigt modigt att inte blunda mer.

Det var väldigt modigt att bestämma: Nu sätter jag stopp.

Det beslutet kom när vi hade åkt iväg på en spahelg och det lyckligtvis var separata avdelningar för män och kvinnor. Jag satt i tvagningsrummet, sköljde kallt och varmt vatten över mig i den dunkla belysningen. Såg mig i spegeln. Och där, då, när han inte kunde nå mig. När jag satt där och mötte mig utan något annat som störde. Då kände jag: Jag är stark. Jag har fått nog. Jag hade nog fått nog sedan länge, men det finns så många känslor som binder en vid honom: kärlek blandat med hat, längtan efter upprättelse, viljan att nå fram, viljan att han faktiskt ska ha älskat en som man är. Men den här gången när jag såg min blick i spegeln visste jag att jag hade fått nog. Att jag var stark.

Oavsett om det är han som går eller du behöver vi komma till den här punkten: vi behöver vara lojala mot oss själva. Se oss rakt i ögonen i spegelbilden en lång stund utan att vika med blicken: Säga, det är över nu för att jag säger att det är över. När jag har tagit mig loss. Då slipper jag allt det här. En dag slipper jag allt det här.

Det som kommer sen är inte lätt, men om du har mött ditt beslut, låtit det landa i magen, då kommer du att känna dig starkare.

God morgonkram syster!

Platsen där det har läkt

  
Nu ska vi föreställa oss platsen då vi har läkt, hur det är då, hur vi lever då.


Visst är den vacker?

Visst är vi vackra?

Och väldigt väldigt starka och trygga.

Nina Simone – Here Comes The Sun

Fristad

Vi behöver fristäder.
Alla jobbiga känslor, de finns där ändå.
Kroppen kommer att ropa ut dem.
Men se till att ni inte går helt ner i dem.

Behåll, eller skaffa er det som ni mår bra av.

Ikväll ska jag gå på målarkurs. Det är min fristad.
När jag kommer dit rinner allt av mig.
Jag blir glad, lugn, fokuserad och försvinner in i färgen.

Den hjälpte mig under det sista året med honom.
Den var ett vattenhål.
En paus.
Vi behöver varva med det positiva.
Släppa in det nya i portioner samtidigt som vi vädrar ut det gamla.

Kyssen berättar

Det fanns några år som jag fnös åt Cher när hon sjöng om att om du vill veta om han älskar dig så finns svaret i hans kyss. Jag tyckte att det var så banalt, som att enbart kyssen skulle säga någonting.

Numera fnyser jag inte längre.

Att en person kysser bra är ett tecken på att det är en person som känner in dig. Som lystrar till dina kroppsliga signaler, som svarar på dina villkor. Det är förstås inte en garanti för att det är en bra person, men ett tecken på att den finns där, förmågan att försöka möta dina behov.

Fy sjutton för mitt exs kyssar. Han var den sämsta jag har kysst sedan första fumlande kyssen. Han gillade inte heller att kyssas, han visste att jag älskade det, men han bara vispade pliktskyldigt med tungan och blev stel och otålig, han var inte engagerad. Det var som att han inte såg poängen.

Hobbypsykologen i mig tänker helt utan att veta om det är så säga vad hon tror: Jag tror att en kyss är väldigt nära förknippad med förmågan att engagera sig känslomässigt, att släppa någon närainpå. Den är också förknippad med just att lyssna och känna in varandra, om vi inte gör det blir det inget roligt. När han inte ville kyssas var det för att vi kom för nära. Det blev för nära ett jämlikt möte som han inte ville ge sig in på. Han ville ju inte lyssna och känna in.


Så tjejer. Det ska vara bra. Kyssarna ska vara bra.
Lyssna på Cher.
Men sätt för Guds skull inte upp det som ert enda kriterie för ett lyckat förhållande ;-).

Cher - The Shoop Shoop Shoop Song (It's in His Kiss)

Om att möta det vi gick igenom

Jag försökte ta en genväg.

Men det är så här det måste börja.

Med det som vrider sig i dunklet.

Allt annat är bländverk.

Det måste börja inifrån

trots snoken som vill ringla ohotad av ljuset.

Den vill inte dras fram.

Den vill fortsätta äta mig,

Äta och äta mig.

Äta och äta och äta mig

Så att jag ska säga jo tack det är fint

Och ler åt alla. Le åt varenda jävla jävel.


---
Vi måste tyvärr möta det. Vi måste se henne, hon som upplevde allt det där, med våra nya ögon se vad hon faktiskt blev utsatt för, släppa fram känslorna som hon svalde då ner till en svart trasselklump i magen. En klump som ger oss ångest i efterhand, som gav oss sömnproblem då, som har skapat en diffus oro. Men gör det inte ensam, möt inte minnena ensam. Sök hjälp, eller vila hos en vän.